Nytt
Nu har jag knepat och knåpat och lärt mig en massa nya saker. Allt jag lärt mig har resulterat i en egen hemsida som rymmer både blogg och fotografier. Min förhoppning är att du som brukar titta in här följer med mig till mitt nya ställe. Namnet är förstås Plommenad och adressen plommenad.se Välkommen!
And for my English-speaking visitors. Now, I've learned a lot of new things. My new knowledge has resulted in a website of my own which houses both the blog and photographs. My hope is that you will follow me on my new site. The name is of course Plommenad and the address plommenad.se Welcome!
Dimma
I dimman går människor och pratar för sig själva. Nu vet jag på grund av min erfarenhet att de pratar i sina mobiler även om man inte ser det. När jag flyttade till Enskede fanns det en man som brukade gå Sockenvägen fram och prata med någon osynlig. Då på 70-talet sågs han som lite udda. Hade det varit idag hade ingen brytt sig, möjligen undrat var sladdarna till hans headset var. Man försvinner i mängden. I dimman kan man också försvinna. Gatlyktorna ritar streck i vattendroppar som är osynliga för ögat och på fotbollsplanen står en man och övar med kastspö, det är knappt att man ser honom.
Frost
Det är frost på marken, glittrar som silver i gatlyktornas sken.
Utveckling.
Ibland kan jag längta tillbaka till den där tiden när jag precis hade börjat att fotografera. När jag först upptäckte kameran och alla bilder blev bra, ja i alla fall nästan alla. För som med allt lärande är det ju så att ju mer man kan desto svårare blir det. Ibland tvivlar jag på mig själv och tycker att ingenting jag gör är tillräckligt bra. Tillräckligt för vem kan man ju fråga sig. Och när jag reser bakåt i mitt fotoarkiv så ser jag att jag tar bättre bilder idag än vad jag gjorde då när jag precis börjat fotografera. Men sedan är det ju också så att mina referensramar har förskjutits. För ju mer jag håller på med bild, tar bilder, tittar på bilder och pratar om bilder desto mer lär jag mig och ioch med det förändras min smak eller man ska kanske säga att min tolerans för bilder ändras. Bilder som jag inte ens hade bemödat mig att titta på för sådär tio år sedan kan jag nu finna ett värde i. Jag kan förstå sådant som jag inte förstod förut och då också förstå bilden på ett nytt sätt. Jag har också lärt mig att jag kan tycka om om en bild men endå inte vilja ha den på väggen hemma hos mig. Men trots all min nya kunskap kan jag ibland känna att det var så mycket enklare då, innan visste allt jag vet idag . Då när det bara var att knäppa.
Konsten att fotografera sin näsa
Att ha sig delar av sig själv som fotoobjekt är inte det lättaste. Trots att näsan sitter så nära är det svårt att få med den på bild. Och när det väl lyckades kan jag inte påstå att den var så fotogenisk precis.
"Stream of consciousness"
Uppgiften till idag på kursen jag går var att göra en serie om fem bilder som berättar om min vardag ur ett subjektivt perspektiv. Uppmaningen var fotografera intuitivt. Don't think! Jag tog många bilder, regntunga bilder på bruna löv och trista trottoarer. Att sedan försöka vaska fram fem stycken av dem som på något sätt förmedlar en känsla mer än en kronologisk historia var svårt men skoj. Det som är extra roligt är att man kan ta med bilder som inte kan stå för sig själva när man gör en serie. Jag gjorde mitt urval, laddade upp dem och gick sen och la mig. Vaknade i morse med en bestämd känsla av att jag måste göra om. Så det blev delvis andra bilder som jag i morse laddade upp till Göran, läraren på kursen. Inte riktigt så tillrättalagda men med lite mer känsla.
Regnig tisdag
Fotografiska stilar
Från pictoralismen, straight photography till den grafiska stilen. Vi får lära oss mycket på kursen jag går. Hemläxor får vi också. Som att ta bilder i grafisk stil en rolig men svår övning. Men när jag väl släpper loss och börjar dra i spakarna blir det väldigt roligt. Grejen är att man inte riktigt, vid första anblicken, ska se vad det är man ser, något jag inte riktigt fattade från början. Nåväl bilderna blev ok även om man ser vad det är.
Jazz
Jazz på Skärholmens gård. Min vän Michael Rörby gästspelade med bandet Steve. Ett härligt sätt av avsluta en skön helg. Bara så typiskt att minneskortet inte satt i kameran utan i datorn. Tur att det finns telefon.
Om du vill lyssna kan du höra Steve här
Bilder
Jag har skrivit det förrut, man kan inte tävla i bild. Men vi struntar i det och har klubbmästerskap fyra gånger om året. Resultatet får man ta med en nypa salt, det är inte alltid de bästa bilderna blir uttagna. Men när ens bilder blir det blir man naturligtvis glad. I tisdags redovisades resultatet av den tredje deltävlingen. Man fick lämna in max tre bilder digitalt på temat kontrast och max tre påsikts bilder (utskrivna bilder) på temat möster. Av de sex bilder jag lämnade in blev tre antagna. Så här ser de ut. De två fösta är på tema kontrast och den sista på tema mönster.
Resa
Jag har, på kort tid, gjort tre resor. Jag har rest till Göteborg, jag har rest till Budapest och jag har, med litteraturens hjälp, gjort en helt annan typ av resa. En resa som går bakåt och innåt, en igenkännandets resa. Att resa till andra städer är spännande och lärorikt men jag tror att det är den andra resan som kommer att stanna kvar längst. Tänk att litteraturen kan ha en sådan kraft. Jag läser ganska mycket, ofta är det ett tidsfördriv som inte gör så stora avtryck. Men rätt som det är glimmar det till och jag liksom lyfter, närvaron är total och jag saknar boken redan innan jag har läst ut den. Det är när boken får mig att känna mig lite klokare och jag plötsligt ser sammanhang och förstår sådant som tidigare varit obegripligt eller den lär mig sådant som jag inte ens vetat om att jag ville lära mig eller förstå. Eller när den ser mig precis så som jag är, när jag känner att den speglar just mitt liv, min tillvaro. Eller när författaren lyckas uttala det där som jag känt men inte haft ord för. Jag läser, för att jag vet att jag rätt var det är, när jag minst anar det, kommer att hitta en bok som kommer att förändra allt.
Årets bokmässa
Nu har vi gjort det igen, minglat runt på Bokmässan i Göteborg. Det är ett trevligt sätt att tillbringa några dagar. Vi får mycket avhandlat, träffar trevliga människor, får bokförråden fyllda och så äter vi så god mat. Nu har vi dessutom blivit lite bekanta med den fantastiska förläggaren Elisabeth Grate. Hon som ger ut böcker så vackra att man skulle kunna köpa dem bara för omslagen. Vi samlar på erfarenheter av mässliv, som att ha bra och väl ingångna skor, inte för varma kläder och att lite noggrannare studera mässprogrammen i förväg. Man kan inte alltid lyckas med allt men nästa år kommer vi att ha flera rätt.
Flyttat eller flyttats
På hyllkanten står det att Kvargen har flyttat till hyllan med grädde. Jag undrar om det var ett gemensamt beslut att lämna den gamla invanda platsen och bege sig ut i det okända. Ser framför mig små runda förpackningar som med resväskor och kartonger mödosamt tar sig ner på golvet och i gemensam tropp ger sig av till gräddhyllan några meter därifrån. De lite större förpackningarna håller reda på de små för man vill ju inte tappa bort någon på vägen. Jag undrar om de såg fram emot flytten med glädje eller om de var lite oroade för vad som skulle möta dem. Fanns där verkligen tillräckligt med plats och blev de väl omhändertagna av dem som redan fanns i hyllan. Ja många frågor får jag när jag läser lappen på hyllkanten.
Jag har i alla fall inte flyttat, tvärtom förbereder jag mig på att riktigt boa in mig nu när hösten lär vara på väg på riktigt.
De som bott här har också flyttat ut men kanske kommer de tillbaka till våren.
Morgondimma
Nu i brytningstiden mellan sommar och höst är det inte lätt att klä sig rätt. Morgonen är kall och dimmig och följs av värme med strålande sol. Jag ser dunjackor och hanskar cykla förbi tätt följda av kortbyxor, linne och sandaler. Ja någon tid på dagen är det säkert rätt. Dimman är trolskt vacker när man ser den i solljuset från Skanstullsbron.
Vuxen
Jag undrar om det finns något samband mellan att aldrig nå ner med fötterna i golvet och att inte känna sig riktigt vuxen. Det är kanske inte vetenskapligt bevisat att det hör ihop men jag anar att de kan ha en viss påverkan på varandra.
Gåva
Jag skulle ta en bild på temat gåva. Jag frågade om det var ok att ta en bild. Jag tog bilden och gav henne en slant i muggen. Försökte se det som en enkel affärstaransaktion då jag betalade för en tjänst men gick därifrån med en känsla av att ha tagt något i från henne som jag inte hade rätt till. Jag är lyckligt lottad som kan fundera över detta och dela med henne en smula av mitt överflöd. Hennes blick dröjer kvar liksom känslan av att det kunde vara jag. Skiljelinjen är tunn som spindelnät.
Strövtåg på stan
Det gäller att passa på när man är ledig och solen skiner. Vi tog tunnelbanan in till Gamla Stan och traskade sedan omkring bland turister och Stockholmare. Kulturfestivalen har startat och människorna ler mot varandra.
Några var lediga, andra jobbade.
Några läste och vilade fötterna på Brunkebergstorg
Några satt och väntade i solen i Kungsträdgården
Vi fikade under Almarna
Och drack bubbel på Blå Dörren.
Det är vilsamt att titta på när cyklistena kämpar förbi.
Smak
Jag tror att jag skrivit om smak förut. Om att man kan förändra sin smak på olika sätt genom livet. Man kan till exempel lära sig att uppskatta bilder som man tidigare inte tyckt om. Antagligen kan man göra samma smakresa när det gäller mat och dryck för jag har gjort en sådan liten resa nu i sommar. Utan att jag riktigt förstår hur det gick till har jag kommit på mig med att tycka om både gin och tonic och choklad med mintsmak. Jag undrar vad det är som händer.
Solsemester
Det händer inte mycket här i sommarvärmen. En ko som förirrat sig till fel sida av staketet är hittills det mest uppseendeväckande. Inte blir det mycket gjort heller. Jag tänker mig att jag är på solsemester på någon trevlig ö någonstans i ett varmt land. Då njuter man av bad och sol. Äter gott, läser böcker och gör minimal nytta. Precis så har jag det, bara det att resan hit var mycket billigare. Så jag klagar inte. Och idag har jag slagit ner en pinne till stöd åt det lutande äppelträdet så kom inte och säg att jag slöar.
Bristande insikt
Appropå att välja vem man vill vara. Vår hund verkar inte förstå att han är en vallhund och ingen fågelhund. Det verkar inte hjälpa hur många gånger vi påpekar det. Dessutom ser det ut som om han tror att han kan flyga. Undrar om det beror på åldern eller värmen.
