Morgondimma


Nu i brytningstiden mellan sommar och höst är det inte lätt att klä sig rätt. Morgonen är kall och dimmig och följs av värme med strålande sol. Jag ser dunjackor och hanskar cykla förbi tätt följda av kortbyxor, linne  och sandaler.  Ja någon tid på dagen är det säkert rätt. Dimman är trolskt vacker när man ser den i solljuset från Skanstullsbron.
 
 
 
 
 
 
 
 


Vuxen


Jag undrar om det finns något samband mellan att aldrig nå ner med fötterna i golvet och att inte känna sig riktigt vuxen. Det är kanske inte vetenskapligt bevisat att det hör ihop men jag anar att de kan ha en viss påverkan på varandra. 
 
 
 

Gåva

Jag skulle ta en bild på temat gåva. Jag frågade om det var ok att ta en bild.  Jag tog bilden och gav henne  en slant i muggen. Försökte se det som en enkel affärstaransaktion då jag betalade för en tjänst men gick därifrån med en känsla av att ha tagt något i från henne som jag inte hade rätt till. Jag är lyckligt lottad som kan fundera över detta  och dela med henne en smula av mitt överflöd. Hennes blick dröjer kvar liksom känslan av att det kunde vara jag.  Skiljelinjen är tunn som spindelnät.
 


Strövtåg på stan


Det gäller att passa på när man är ledig och solen skiner.  Vi tog tunnelbanan in till Gamla Stan och traskade sedan omkring bland turister och Stockholmare. Kulturfestivalen har startat och människorna ler mot varandra. 
 
Några var lediga, andra jobbade.
 
Några läste och vilade fötterna på Brunkebergstorg
 
Några satt och väntade i solen i Kungsträdgården
 
Vi fikade under Almarna
 
Och drack bubbel på Blå Dörren.
Det är vilsamt att titta på när cyklistena kämpar förbi. 

 

Smak


Jag tror att jag skrivit om smak förut. Om att man kan förändra sin smak på olika sätt genom livet. Man kan till exempel lära sig att uppskatta bilder som man tidigare inte tyckt om. Antagligen kan man göra samma smakresa när det gäller mat och dryck för jag har gjort en sådan liten resa nu i sommar. Utan att jag riktigt förstår hur det gick till har jag kommit på mig med att tycka om både gin och tonic och choklad med mintsmak. Jag undrar vad det är som händer.
 


Solsemester


Det händer inte mycket här i sommarvärmen. En ko som förirrat sig till fel sida av staketet är hittills det mest uppseendeväckande. Inte blir det mycket gjort heller. Jag tänker mig att jag är på solsemester på någon trevlig ö någonstans i ett varmt land. Då njuter man av bad och sol. Äter gott, läser böcker och gör minimal nytta. Precis så har jag det, bara det att resan hit var mycket billigare. Så jag klagar inte. Och idag har jag slagit ner en pinne till stöd åt det lutande äppelträdet så kom inte och säg att jag slöar.
 

 

Bristande insikt


 Appropå att välja vem man vill vara. Vår hund verkar inte förstå att han är en vallhund och ingen fågelhund. Det verkar inte hjälpa hur många gånger vi påpekar det. Dessutom ser det ut som om han tror att han kan flyga. Undrar om det beror på åldern eller värmen.  
 
 

 

Jag

Välj själv vem du vill vara, hörde jag någon säga för ett tag sedan. Men kan man verkligen välja helt fritt. Finns det ingen kärna, något som helt oförfalskat och rent är jag.  En människa är så komplex med många lager, som ett salladshuvud eller en lök. Det finns mer därunder än det som syns på ytan, men är inte alla lager jag.
Att välja att bli någon helt annan, någon med helt andra egenskaper än de jag har idag verkar omöjligt. Då blir det som teater, ett spel och ingenting äkta.  Som något man lär sig och inte något man är.
Vad man däremot kan välja är att lyfta fram och betona vissa av sina egenskaper mer än andra.  Jobba på att bli en bättre lyssnare, behärska sitt dåliga humör och kanske försöka vara lite mer omtänksam.
Vi genomgår alla förändringar och allt eftersom åren går blir vi kanske mer och mer av det som är vi. Vare sig vi vill det eller inte tycker jag mig märka att man med stigande ålder blir lite tydligare på så sätt att vissa egenskaper får fastare konturer. Kan det vara så att livet slipar och mejslar fram en form på samma sätt som vattnet slipar stenarna i havet. Och att man är lite olika på sin resa genom livet. Precis som Humleblomstern som jag tycker så mycket om. Den som först är ljuv och skir som en nyföd bebis för att sedan bli taggig och rebellisk som en tonåring och slutligen lite både och, taggig men också mjuk. Så tror jag att det är med oss människor också.

 


 

Litteratur och minne

Efter upplevelserika dagar på Engelska landsbyggden och i Lonon och med ett intensivt umgänge med goda vänner är det gott att få vara i sin egen lilla bubbla ett slag. Att vädret bjuder på en sommar utöver det vanliga gör inte saken sämre. Vattentemperaturen har nu kommit upp till den nivå att till och med en inbiten badkruka hoppar i och det flera gånger om dagen. Tänka snabbt och långsamt av Daniel Kahneman har tagit semester och är för tillfället ersatt av en härligt tjock roman. En underbar berättelse som vindlar sig över sidorna och får mig att glömma mig kvar i solen på bryggan alldeles för länge. Jag började på boken förra sommaren men kom aldrig in i den. Nu kan jag inte förstå varför. Men så är det ibland med böcker.  Jag minns att just så var det, för mycket länge sedan, när jag skulle läsa Kvartetten som sprängdes av Birger Sjöberg. Jag började på den ett antal gånger men la den snabbt åt sidan utan att den hade fått fäste. Men sen en dag läste jag bara ut den, även den gången utan att förstå varför jag tidigare hade tyckt att den var knepig. Idag minns jag inte alls vad den handlade om bara att den utan förklaring gick från att vara svår till att bli lätt och lustfylld. Jag antar att det är så just  som Pete Seeger sjöng för länge sedan: To Everything (Turn, Turn, Turn). There is a season (Turn, Turn, Turn). And a time to every purpose, under Heaven. (En text som förövrigt är baserad på de första verserna i Bibelns Predikaren 3 kapitlet).
Och vad ska man säga om minnet som tillåter mig att plockar fram så udda skärvor av det förflutna.  Kvartetten som sprängdes, det är kanske dags att läsa om den eller se Hasse Alfredssons tv-serie från 1973 som nu finns i svt:s öppna arkiv. 
 

 

Som Japan


Ibland är det världen vackrare än man kan föreställa sig. Dimman och den nedgående solen förvandlade den motstående stranden till en Japansk tuschteckning. I det läget fanns inget annat val än att stanna bilen, ta ut kamera och hund och börja fotografera. 
 
 
 

 
 

Om

Min profilbild

Kersti

 

Om inget annat anges
Fotografier copyright
Kersti Sköld

RSS 2.0