Plommenad

 

Efter upplevelserika dagar på Engelska landsbyggden och i Lonon och med ett intensivt umgänge med goda vänner är det gott att få vara i sin egen lilla bubbla ett slag. Att vädret bjuder på en sommar utöver det vanliga gör inte saken sämre. Vattentemperaturen har nu kommit upp till den nivå att till och med en inbiten badkruka hoppar i och det flera gånger om dagen. Tänka snabbt och långsamt av Daniel Kahneman har tagit semester och är för tillfället ersatt av en härligt tjock roman. En underbar berättelse som vindlar sig över sidorna och får mig att glömma mig kvar i solen på bryggan alldeles för länge. Jag började på boken förra sommaren men kom aldrig in i den. Nu kan jag inte förstå varför. Men så är det ibland med böcker.  Jag minns att just så var det, för mycket länge sedan, när jag skulle läsa Kvartetten som sprängdes av Birger Sjöberg. Jag började på den ett antal gånger men la den snabbt åt sidan utan att den hade fått fäste. Men sen en dag läste jag bara ut den, även den gången utan att förstå varför jag tidigare hade tyckt att den var knepig. Idag minns jag inte alls vad den handlade om bara att den utan förklaring gick från att vara svår till att bli lätt och lustfylld. Jag antar att det är så just  som Pete Seeger sjöng för länge sedan: To Everything (Turn, Turn, Turn). There is a season (Turn, Turn, Turn). And a time to every purpose, under Heaven. (En text som förövrigt är baserad på de första verserna i Bibelns Predikaren 3 kapitlet).

Och vad ska man säga om minnet som tillåter mig att plockar fram så udda skärvor av det förflutna.  Kvartetten som sprängdes, det är kanske dags att läsa om den eller se Hasse Alfredssons tv-serie från 1973 som nu finns i svt:s öppna arkiv. 

 

 

---

Ibland är det världen vackrare än man kan föreställa sig. Dimman och den nedgående solen förvandlade den motstående stranden till en Japansk tuschteckning. I det läget fanns inget annat val än att stanna bilen, ta ut kamera och hund och börja fotografera. 

 

---

Boken Tänka snabbt och lånsamt får mig att förfäras över hur lättmanipulerade vi är och att vi ofta är helt opålitliga  när vi ska besluta saker och ting i våra liv. Vi tror att vi drar väl underbyggda, logoska och genomtänkta slutsatser.  Men det är verkligen bara som vi tror, hela tiden lurar vi oss själva.

Daniel Kahleman beskriver intellektet som uppbyggt av två sysem: System 1 som fungerar automatiskt och snabbt, med liten eller ingen ansträngning och utan någon känsla av medveten styrning. System 2 ägnar de ansträngande intellektuella aktiviteter som krävs uppmärksamhet, tex komplicerade beräkningar. System 2:s sätt att fungera förknippas ofta med en subjektiv upplevelse av att man har kontroll, gör medvetna val och koncentrerar sig. 

Människan är av naturen lat och låter oftast system 1 sköta det mesta utan alltför mycket inblandningav system 2, och "om system 1 får bestämma  kommer slutsatsen forst och analysen sedan". Alltså när vi tror att något är sant tror vi också att de argument som stöder den åsikten är sanna även om de inte är det.  Så mycker för det väl underbyggda. 

Jag läser boken med bitvis god behållning. Bitvis tappar jag tråden och förstår inget eller bara lite av resonemangen.  Ibland får den mig att känna mig lite dummare än vad som är helt bekvämt. Förhoppningsvis är jag en aning klokare när jag har läst ut den vilket kommer att ta sin tid eftersom jag bara klarar av en liten bit i taget. Men jag har trots allt en hel sommar på mig. 

 

 

 

---

Gårdagen tema på Enbildomdagen2014 var perspektiv. Jag vet inte om det är det jag får här på landet. Men livet här ger möjligheter till nya perspektiv att begrunda tillvaron på. Det finns tid för lite djupare funderingar och tankar som tänks till slut. Om jag nu inte bara låter mig vara mitt i sommaren utan att närmare analysera eller fundera. Plocka ett smultron, rensa lite i trädgårdslandet, göra lite yogaövningar och sedan bara njuta. Givetvis med kameran i högsta hugg. 

 

 

---

Idag var det Tusen Trädgårdar vilket innebär att man har möjlighet att besöka trädgårdar som vanligtvis inte är öppna för allmänheten. Jag tog med några vänner och åkte till kvarteret Piskan på Södermalm i Stockholm.  Vi fick en trivsam stund nära stadens larm men ändå med en känsla av att vara på landet. Kanske att det var hönsens förtjänst. Men där fanns också odlingar, kaffe, kakor och kunskap i form av Lena Israelsson som glatt svarade på våra odlingsfrågor och dessutom berättade om innegården och dess tillblivelse. Det är häftigt att det finns sådanna här ställen bakom fasaderna. Man kan undra hur många fler oaser där finns i stan som man aldrig  ser om man inte bor där. Det blev inga bilder av själva gården men här kommer i alla fall en hönsbild.

 

 

Värmen låter vänta på sig, så också den där riktiga slappa känslan när man bara dräller omkring och det är helt ok att just göra ingenting. Jag har en massa projekt i huvudet som det inte blir något av. Funderar på om jag ska skriva listor. Antingen hjälper listorna mig att ta en sak i taget och verkligen göra allt det där jag så gärna vill utan att splittra upp mig på tusen olika saker. Eller så gör listorna att jag blir stressad och handlingsförlamad. Jag vet varken ut eller in och under tiden jag fundrerar på hur jag ska göra tar jag massor av bilder, läser om tanken och njuter av ledigheten. 

 

Min gamla anteckningsbok är återfunnen. Jag har fått tillbaka en massa gamla tankar. Det är fantastiskt att hoppa på tuvorna av det som jag en gång tänkt på och funderat över. 

Jag undrar hur mycker vatten en vuxen människa behöver en dag under normala förhållanden, dvs inte när det är stekhett eller superkallt. Det fanns tydligen ett antal alternativ att välja på. Men jag slutade fundera på det och började istället tänka på allt jag inte vet. Det är oändligt mycket inser jag, oändligt mycket som jag inte har en aning om. Men det är en hel del saker man inte behöver ha koll på, det löser sig av egen kraft. Som det där om vattnet, det verkar fungera trots att jag inte har en aning. 

 

---

Gruvligt missköter jag den här bloggen trots att jag nästan varje dag tänker mig göra bot och bättring. Idag blir det några bilder från förra veckans fotoäventyr. Dels i Tyresö Slottsträdgård och dels på Skogskyrkogården. 

 

Här var temat bevingat

---

Möte med gruppen Teknik för tjejer. Allting fungerar, datorn, projektorn, kaffebryggaren och avlarmningen. Mötet handlar så klart om kamerateknik, vi lär oss många bra saker om våra kameror. Men vi hinner avhandla så mycket mer. Det är roligt, prestigelöst och lärorikt. Typiskt bara att jag glömde mitt minneskort i kortläsaren hemma. Ingen bild på mötet men väl en bild som får illustrera den avspända stämningen.

 

 

 

---

Just nu är det storm på många sätt. Jag ängnar tid till att försöka förstå vad det är som gör att det viner så om öronen.  Anstränger mig för att stå stadigt på jorden men det är svårt att inte ryckas med. Jag kan tycka om utmaningar men inte när det blåser. 

 

 

 

Jag fortsätter att ta en bild om dagen. Idag är temat stig och jag tänkte fotografera en myrstig, en tanke som kändes nyskapande och kreativ. För mitt inre såg jag myror som kämpade längs en väl upptrampad stig någonstans i skogen. För att hitta den där myrstigen drog jag mig till minnes att det finns en massa myror en bit bort i ett litet skogparti, så jag tog cykeln och trampade dit. Visst mindes jag rätt, där fanns en stor mängd med myror som rörde sig över ett ganska vidsträckt område. Inte gick de speciellt samlat och någon stig var svår att urskilja. När jag tittade närmare på marken var det snarare som ett böljande hav att myror. Och där och då mitt i detta hav insåg jag hur otroligt korkat det var att jag inte bytt ut mina sandaler mot gummistövlar. 

 

Det är snart 7 år sedan jag började skriva på Plommenad. Inte kunde jag då ana vilken resa det skulle ta mig på.

Det var ganska många bilder där redan från början.  Ilva var min första inspiratör. Och Nilla som tog initiativ till att ses och som jag nu träffar regelbundet trots att vi inte ens bor i samma land. Sedan fick jag kontakt med Inger som från Brasilien tipsade om distanskurserna Digital bildbehandling och Fotografi visuell kommunikation på högskolan i Jönköping. Jag lärde mig massor och kände ett stort behov av att träffa människor som liksom jag ville prata om bilder.  Så 2011 gick jag med i Enskede Fotoklubb. 

Så tack vare bloggen kan man säga att har jag träffar och lärt känna en hel massa trevliga människor. Både på nätet och i verkliga livet. Jag har lärt mig och lär mig hela tiden så otroligt mycket om bild och fotograferande.  En resa som fortfarande pågår.

Nu i helgen arrangerade min klubb och två andra Stockholmsklubbar ( Stockholms fotoklubb och Midsommargårdens fotoklubb) RIFO som är som SM i fotografi, under tre dagar visas det bästa som svenska amatörfotografer presterat under förra året.
Dessutom var det Riksfotostämma, dvs årsmöte för Riksförbundet Svensk Fotografi, Sveriges Fotoklubbar (RSF). Så nu i helgen har jag träffat ännu fler trevliga människor som delar mitt intresse. 

Och ja, jag fick en bild antagen för visning trots (eller kanske tack vare) att ingen kunde lista ut vad det gula är. 

 

 

---

När jag var mycket ung d.v.s. i slutet av sjuttiotalet, hade jag fullt av växter överallt. Jag och några av mina vänner köpte sticklingar och krukväxter, bytte med varandra och ägnade en hel del tid åt att pyssla med de där växterna. I stort sett alla dog. Ja inte på en gång men lite pö om pö. Jag tror inte att jag var den där hängivna odlaren på riktigt, jag hade inte det rätta tålamodet. Visst gillar jag växter men de jag har hemma nu är de som överlevt den nyckfulla omvårdnaden, de som tål lite vanvård. 

 

Sedan kom det smygande, lusten att pilla ner saker i jorden.  Jag tror att det började med Anna Bergenströms "Annas örtagård". Jag blev så inspirerad så att jag gjorde mig en egen. En rund med gatstenar som kantmarkering och fylld med timjan, lavendel, gräslök, salvia, persilja och malvor.  Det är perfekt. En trädgård som i stort sett sköter sig själv och där jag kan sitta och njuta av doften och fjärilarna.  

 

Sen började jag läsa Slottsträdgårdsmästaren Hasses blogg och blev nyfiken på hur tomaten Sungold smakar. Hasse skrev om Lena Israelsson och hennes bok Köksträdgården. Jag tänkte att den är en bok jag kan komma att behöva och köpte den. Alldeles i början finns ett kapitel med rubriken snabbodling. Det börjar: Är du nybörjare och dessutom otålig? Det är ju precis så som jag är.  Ändå tog det ännu några år innan jag kom till skott (så otålig var jag kanske inte trots allt).  Men sedan två år tillbaka odlar jag i två stora lådor på torpet. Det är helt magiskt. Jag stoppar ner ett antal frön och sedan växer det så det knakar. Jag har knappt behövt varken vattna eller rensa. Bara skörda.

 

I år har jag förgrott lite här hemma. Nu undrar jag var jag ska göra av allt innan det är dag att sätta ut det. Persiljan och Bladamaranten växer så det knakar och pac choi likaså. Lite sämre är det med tomaterna. Men några stycken har i alla fall grott. Så förhoppningsvis kommer jag att skörda några Sungold tomater i sommar. Det ska verkligen bli spännande.

 

 

Man kan inte tävla i bild, skönheten ligger i betraktarens ögon och det är troligt att vi alla har lite olika skönhetsideal.  Sedan starten på året, när jag gick med i utmaningen "enbildomdagen2014" har jag tagit 118 bilder med olika teman. En del bilder har kommit till i hast andra har varit mer genomtänkta och genomarbetade. En del har jag själv tyckt varit ganska dåliga och andra är jag mycket nöjd med. Men det märkliga är att jag ofta får mer positiv respons på de bilder jag själv inte tyckt varit så värst bra.  Det är något att fundera över varför det är så. 

Apropå bildtävlingar så gör vi det, tävlar i bild trots att det egentligen inte går. Nu senast var det Östa Svealands Fotoklubbars tävling där 423 bilder av 61 fotografer lämnats in.  Jag fick tre uttagna bilder och placerade mig därmed som nummer tre av de deltagande fotograferna. Trots att det inte går att tävla i bild.

 

 

 

Fotograferandet tar över.

Ett andrum, ett vattenhål, en oas.

Så kan jag totalt tappa tid och rum och ge mig hän åt detaljer.

Som nyss en närstudie av mig själv. Undrar just om den bilden kan räknas som självporträtt.

 

---

Jag är en lyckligt lottad människa som har ett paradis där jag kan tanka kraft och energi. Min plats på jorden som funnits för mig i hela mitt liv. Här finns min historia, mina barndomsminnen och lugn och ro.  Här kommer några rofyllda bilder från en dimmig påskaftonsmorgon. 

 

---

Under körsbärsblommen

där förblir

ingen främling

 

Issa 1763-1827