Bättre


Ibland blir det bättre än vad jag tänkt och trott. Det kan jag känna mig lätt förundrad över och njuta av en lång tid efteråt. 
 
 
 


Regn


En regnig dag.
 


Eld


Även om det inte är ruskväder ute,
(faktiskt inte ruskväder alls)
så är det mysigt med en brasa.
 

 

Att leva väl


Livets utmaning är att leva väl. Jag har två sämsta grenar, den ena är att delegera och den andra att prioritera. Det blir inget vidare när jag ska försöka leva väl. Jag är verkligen usel på att delegera och på att be om hjälp. Jag är en sådan där "kan själv martyr" som du säker har stött på mer än en gång. En sån där som kånkar upp en garedrob helt själv sju trappor och om någon erbjuder sig att hjälpa till, hurtigt flåsar, att det behövs ingen hjälp det går så bra så bra. När det sedan kommer till prioriteringarna är det nästan ännu sämre ställt. Det fins ju så otroligt mycket skoj att göra. Speciellt nu när barnen är stora och jag har mer egen tid att disponera över.  Nu är tiden kommen att göra det jag vill och det visar sig vara alldeles för mycket. Det är ju så svårt att välja bort. För det är det jag börjar inse, att jag måste välja bort, jag kan inte vara med på allt.  Det är det där med balans som är så svårt. Jag måste klura lite på om det inte finns något smart sätt att både ha kakan och ät upp den. 
 

 

Renovering


Och hur gick det då med vår renovering. Ja nu är det mesta på plats och murspisen invigd. Det blev precis så bra som vi tänkt oss. Tänk vilken skillnad det blev. Knappt att vi minns hur det var förut tur att det finns bilder som hjälp när man vill friska upp minnet.
 
 

 

Livet


Livet är det som pågår när vi sysslar med annat har någon sagt. Vissa dagar blir det extra tydligt. Det händer fantastiska, roliga, hemska och skrämmande saker hela tiden. Är man inte direkt berörd trasslar man vidare med sitt liv, gnäller över att tunnelbanan är försenad, över att det är för kallt eller för varmt och över allt vi inte hinner med. Vi stressar och stressar och samtidigt, både långt borta och nära, händer det saker som ställer människors liv på ända. Livet pågår hela tiden men ibland skulle vi behöva stanna upp och ta hand om varandra lite bättre under tiden och inte bara sen när det kanske är försent. 
 
En ros till alla er vackra människor som bryr er om, och som visar det.
 
 

 

Naturbilder


Fler bilder från Tyresta. Det är roligare att visa upp dem än att ha dem i arkivet.
 
 
 


Upptagen


Jag har varit upptagen med både det ena och det andra. Därför har det varit tyst här ovanligt länge. Jag tänker inte lova bot och bättring men så mycket sämre kan det väl inte bli. Nu nalkas våren och en och annan vårblomma kanske kan titta in här. Men först en liten ormbunke från söndagens fotoutflykt till Tyresta. 
 

 

Kamera

I kväll tänker jag på det som min kompis i fotoklubben sa när hans bild blev utagen i klubbmästerskapet och han fick frågan vilken kamera han använt. Jag har fotat med den allra bästa kameran, den man alltid har med sig sa han. Vilken kamera är det då jo mobilens kamera. Teknik är inte alltid allt, det finns annat som också spelar roll.
Och här skulle jag nu slänga in en särdeles lyckad bild tagen med mobilen men just nu är de oåtkomliga under heltäckande plast så det får bli bildlöst idag. Vill du njuta av dagens bild så kika in på ettvardag.
 
 

9/2 Glädje

Våren kommer närmare. Snödropparna tittar upp ur rabatten.
 
 

Tankar för dagen


Varje yogapass (de kallar det klass men jag har svårt att ta till mig det uttrycket) brukar inledas med ett tema. Temat kan vara en tanke eller en fundering. Något att använda under passet men också att ta med sig därifrån. Det blir som en betraktelse att bära med sig under resten av dagen och som kan hjälpa till så att jag ser på mitt liv, min tillvaro med lite öppnare ögon. Den här meningen fick vi med oss en dag i höstas "You worrie to much, yoga should be fun not struggle". Kanske man kan översätta den till livet i stort, don't worry, be happy. Ofta är det lättare sagt än gjort, men det kan vara en slags kompassriktning ett förhållningssätt i tillvaron. För det som oroar oss mest är ofta det som egentligen inte spelar så stor roll i det stora hela, som missade bussar, glömda anteckningar och inte riktigt uppnådda mål. De riktiga katastroferna är något annat som under en livstid kommer att att drabba oss alla oavsett vad vi gör så det är liksom inget att gå omkring och bekymra sig för i förtid. Man får handskas med dem när det kommer. Så mottot för dagen: Lite mindre oro.
 

 

Solnedgång


Att det kan vara så kul att fotografera. Att försöka "lösa" dagen uppgift dvs ta en bild på temat är så himla roligt. Idag var det tema solnedgång och hela himlen var jämnt grå. Precis hur tråkigt som helst. Jag tog en bild precis klockan 15:38 då solen gick ner i Stockholm. Men den var så tråkig så jag gjorde en ny solnedgång när jag kom hem.  Ficklampa, ägg, mörk filt och röd handduk och så en turkosblå jacka är allt som behövs. Vill du se äggbilden i svartvitt hittar du den här.
 
 

 
 

Mervärde


Det närmar sig det årliga medarbetarsamtalet. Hos oss är det först ett medarbetarsamtal och sedan ett lönesamtal. För att förbereda sig har alla medarbetare fått ut det som heter lönepolicy och lönekriterier. Redan på den andra sidan hakar jag upp mig på en formulering. Ge exempel som skapar mervärde i mitt dagliga arbete står det. Jag förstår inte vad det betyder. När jag letar efter en förklaring finner jag att  mervärde är från början ett marxistiskt begrepp där mervärde är det obetalda arbete som kapitalisten tillägnar sig från arbetaren. Man kan säga att det är skillnaden mellan arbetskraftens värde och värdet av arbetskraftens resultat.  Så hur ska jag tänka om det vid mitt lönesamtal? Om det förväntas att jag i mitt arbete ska bidra med idéer till förändring och förbättring för hur vi kan nå de uppsatta målen, då kan det väl inte räknas som ett mervärde om jag gör det? Ett mervärde måste väl vara om jag gör det som inte förväntas, det som blir, så att säga en glad överaskning för arbetsgivaren. Då duger nog inte ålder och visdom men vad sägs om lite hembakade bullar på måndagsmorgonen?
 
Kanske att vi på hemmaplan håller på att skaffa oss lite mervärde, i alla fall fortskrider renoveringen i maklig takt allt medan dammet lägrar sig i lägenheten. 
 

 

Vilodag


Jag trodde att jag hade publicerat det här inlägget men det låg bland utkast. Men nu kommer det i alla fall nästan en vecka sent, det är snart vilodag igen. Vilodag betyder egna projekt och inte så många måsten. Projektet i söndags var Bagelbakning. En bagel är rund som en munk och lite kompakt i konsistensen. Innan den gräddas blancheras den ca 1 minut i kokande vatten. Att baka bagelar är ett dagsverke. Den aktiva arbetsinsatsen är inte jätte stor men det var många delmoment med jäsningtid emellan. Det gjorde att det faktiskt tog hela dagen innan de var färdiga. Men den som väntar på något gott. Och nu fem dagar senare är nästan alla uppätna. 
 


Utmaning 2014


Det var inte alls meningen, jag vet inte riktigt hur det gick till, men helt plötsligt hade jag antagit Tobias Fishers utmaning en bild om dagen 2014. Det är tänkt att man tar en bild om dagen men inte bara vilken bild som helst utan varje dag har ett tema. Vi är många som är med, närmare bestämt 315 stycken, som fotar och delar med sig av sina bilder på olika sätt. En salig blandning av amatörer och proffs, högt i tak och väldigt roligt. Jag är inte alls säker på att jag kommer att hålla på hela året men man vet aldrig.
Med anledning av detta har jag har dammat av min gamla blogg ettvardag så om du skulle vilja se bilderna och inte har tillgång till facebook eller instagram kan du titta in där. Jag kommer, precis som under förra projektet, att lägga upp en bild om dagen där. Det känns roligt att ha dem på samma ställe. Då är det är lätt att gå tillbaka och se om det blivit någon utveckling, om jag lärt mig något på vägen. 
 
I övrigt fortskrider renoveringen i något hastigare tempo än jag hade vågat hoppas på. Med lite tur kan vi måla väggarna i helgen.
 

 
 

Jag undrar…..


Det finns en massa saker som jag inte förstår.  Som att det finns planer på att bygga ett stort köpcenter med IKEA bredvid Tele2 arenan och Globen.  Varför ett nytt köpcenter när vi inom cykelavstånd har både Söder, Sickla, Farsta och Liljeholmen. Med bil finns dessutom Kungens kurva, och Länna. Hur mycket kan vi köpa egentligen. Det är väl ändå bostäder som behöver byggas. Vid varje stort evenemang på Globen har det varit trafikkaos. Hur blir det då med två arenor och ett stort köpcenter. Ingen bra idé för vare sig människor eller miljö. Man talar om att läget är bra med två tunnelbanelinjer och bussar vid Gullmarsplan och tvärbanan från Globen. Men det är redan knökfullt på linjerna och det finns ingen möjlighet att öka trafiken utan omfattande investeringar, om det ens är möjligt. Man säger att det är nära till fler tunnelbanestationer och det är ju alldeles rätt men det är samma tåg som trafikerar stationerna, så det hjälper liksom inte. Och många, kanske de flesta kommer med bil. Nu när det frigörs mark nära city borde inte bostäder och små arbetsplatser vara en bättre idé.

Jag förstår inte heller varför man ens funderar på att bygga ca 20 stycken 200 meter höga vindkraftverk i en skog mitt i Sörmland vid Sörmlandsleden.  För att få dit dem måste man bygga nya vägar. Men de måste väl vara så där höga för att fånga upp den lilla vind som finns antar jag. Inte begriper jag heller hur det någonsin ska kunna löna sig när man nu talar om en investering på mellan 7 och 8 hundra miljoner.

Jag undrar också varför man idag forskar och står i så att vi människor bara blir äldre och äldre medan man samtidigt inte vill ha oss när vi passerat 50. Jag hörde häromdagen att många företag inte vill anställa någon under 45-50 . Kan det vara så att vi lite äldre ställer krav? Men vad ska vi då göra med alla oss gamlingar, alla 50 plussare som inte längre kan få några jobb?

Och hur tänker man när man funderar på att banta ner hela stadsförvaltningen och friställa massor av människor för att spara pengar. Tror man på fullaste allvar att de där människorna inte kommer att kosta samhället något fortsättningsvis. Att de bara tar sitt pick och pack och går upp i rök?

 

Det finns verkligen en hel massa saker som jag inte förstår, är det någon som kan förklara?

 


 

Kaos


Riktigt så illa som i Bo Kaspers låt Ett Fullkomligt Kaos är det inte, men nog är det kaos som råder här hemma. Vi har tagit klivet och nu finns ingen väg tillbaka. Jag har fått överge mitt skrivbord och har en portabel arbetsplats, just nu i köket. Och var alla de där nödvändiga sakerna som laddare till kameran, anteckningsblocket med att-göra-listan från senaste styrelsemötet och min jobbryggsäck har tagit vägen det har jag inte riktig koll på. Det kan tyckas en smula osäkert men just nu känns det mest som ett äventyr. Som att campa och inte veta om luften i luftmadrassen kommer att hålla hela natten. Vi har väntat på att komma oss för med detta i säkert över 30 år så man kan inte med bästa vilja i världen säga att det är förhastat. Om det håller ända fram, det är det en får se. Men spännande är det att få börja 2014 med ett äventyr även om det är lite försiktigt och på hemmaplan. 
 

 
 

Gott Nytt År


Nu är det hög tid att summera och dra slutsatser. Att bestämma sig för vad som inte var bra och lämna det kvar, det är onödigt att släpa med sig gammalt och dåligt in till det nya året. Men det är lika viktigt att identifiera och ta med sig det som fått en att må gott.

En snigel ska leda mig in i det nya året och förhoppningsvis vara min följeslagare under lång tid framöver. Min föresats är att försöka bli lite långsammare och därmed få mer tid åt eftertanke och reflexion. Jag vet att man inte får mer tid man tar den. Och det är vad jag ska försöka göra.  Mitt mål är att vara en bromsklots i min vardag.  Jag vet inte om det är ett mätbart mål, det finns liksom ingen bra före punkt att mäta utifrån. Men det bevisar bara att det är svårt att sätta mål inte att själva föresatsen är dålig.  Jag tror inte heller att det finns forskning som stöder att bromsklotsar reflekterar mer.  Kanske att man kan se det som lite forskning på grundnivå. Jag vill verkligen medverka till att vi tar oss tid för varandra. Att människor ska betyda mer än pinnstatistik. Kanske kan mitt bidrag vara att själv föregå med gott exempel.  

 
 
Och så en liten nyårshaiku:
Nyårets första dröm-
behåller den leende
för mig själv
Shô-u
 
Var rädda om varandra alla ni människobarn.
 


Vila

Jag har jullov. En riktigt lång ledighet som jag länge sett fram emot. Ingenting är inplanerat i almanackan, bara långa lata dagar som jag kan fylla med precis vad jag vill. Och trots att jag gör precis det som jag längtat efter, läser, promenerar och sover länge känner jag mig inte riktigt tillfreds. Det känns som om jag slarvar bort tiden, att den borde fyllas med något, oklart bara vad detta något skulle vara. Jag försöker kämpa emot tendensen att boka in varenda minut med ”nyttig” sysselsättning. Det är svårt men det går om jag riktigt anstränger mig. Det är inte så lätt att ingenting göra som man skulle kunna tro.

Jag hittade en bok i bokhyllan den är från 1998 men fortfarande förvånansvärt aktuell. Har du tid? heter den. Där står att läsa, det som vi redan vet. Att våra tidsslimmade organisationer motverkar kreativitet och nyskapande. Jag läser, ”Kreativitet kräver lugn och ro och tid för reflexion. Först när tiden inte styckas upp av ständiga avbrott kan man nå det mentala tillstånd där nya tankar föds.”

I min julklappsbok, Det hände när du vilar, skriver Tomas Sjödin: Kan det finnas något viktigare än detta? Att ingenting göra.

Jag tror att jag har sprungit för fort, gjort för mycket och nu tar det tid innan jag kan sakta av. Jag är så inprogrammerad på uppstyckad tid att det tar tid för mig att landa, att vänja mig vid det långsamma, det hela. Jag är säker på att jag mår gott av att ingenting göra, att inte ha saker jag måste, att få tänka till punkt. Det tar bara lite tid att hitta dit. Men det kommer och då kommer också de där nya tankarna att födas.

 


 

God Jul


God Jul alla människobarn.
 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0