Djungelboken


Jag kom helt plötsligt, oförväntat på teater,
 Vi såg Djungelboken.
Det var bra,riktigt, riktigt bra.
Det var fartfyllt och våldsamt.
Det var roligt och dubbelbottnat.
Men,
föreställningen lämnade kvar en lite ledsen känsla.
En känsla av den där ofrånkomliga förändringen.
Känslan av att de där nästan vuxna här hemma är på väg iväg.
Att de snart måste finna sina egna stigar när de ger sig av ut i djungeln.
Stigar där jag inte kommer att följa dem, stigar som jag inte vet något om.
Jag känner redan saknaden...

image136



Burma röd

Anne-Marie Körling är mamma till den här (B)loggan.
Hon skriver så här på sin sida;
"TröjAN sticker ut ur ramen... rörelser ut och från det inlåsta.
Det går inte att låsa in. Stänga inne. Tröjan markerar en kraft. Utåt.
Vi utanför möter upp.
Det här är en (B)LOGGA  - Sprid den generöst... rikligt... mycket.... på det där demokratiska viset... som vi är så bortskämda med. "

Så gör det alla bloggare, sprid den.
Låt den röda tröjan vara ett ljus, ett hopp om fred och demokrati.

198786-1567

Höst


I gatlyktans sken
skimrande fuktig kvällsluft.
Äppeldoft i natten.

image133



Vem?


Jag ser henne långt borta utanför fönstret, i andra änden av rummet.
Det är något vagt bekant över henne,
hon påminner mig om min mamma.
Det tar en lång stund innan jag inser
att det är inget fönster där,
det är en spegel.
Och hon det är jag.

image132




Gammal


Paula har på sin blogg varje tisdag ett tisdagstema, en utmaning för dig och din kamera.
Den här tisdagen är temat Gammal.
Paula har lagt ut en så härlig blid på en gammal rostig cykel mitt i en skog.
Kan det vara cyklistens gummistövel som jag snubblade över i svampskogen?

image131




Längtan


 Att vänta på.
Att drömma,
Att tänka sig in hur det kan bli.
Att inte genast, utan sedan.
Längtan är en underskattad sysselsättning

image130





Nypon


Varför säljer man inte färska nypon i affären eller på torget?
Man kan köpa alla möjliga andra mystiska frukter som Carambola, Cherimoya, Kiawano och Pitahaya men inte nypon. Jag undrar vad det beror på.
När jag ställer frågan till min familj får jag svaret: Folk vill inte göra egen nyposoppa, och de som mot förmodan vill det plockar sina egna nypon. Kan det vara så?
Kommer att tänka på när jag en gång för länge sedan plockat nypon och skulle göra nyponsoppa.
Jag bodde fortfarande hemma hos mina föräldrar. Min mamma pluggade engelska ,om jag inte minns fel och fick absolut inte störas.
Vi hade en hushållsassistent som jag använde. Jag antar att jag skulle mala nyponen i den på något sätt. Jag kommer inte ihåg hur jag gjorde, men helt plötsligt lät det förfärligt och flera små järnbitar flög igenom rummet (eller var det kanske bara en). Jag hade lagt ner nyponen precis som de var utan att kärna ur dem först. Kärnorna satte sig som cement i apparaten.
Jag har ett vagt minne av att jag störde min mamma ett antal gånger under processen och att hon inte direkt uppskattade det.
Om det blev någon nyponsoppa? Jodå, det blev soppa och jag minns den som den godaste jag någonsin ätit.

image127



Mångfald



Många lika,
lika olika
men
många

259229-124




Att veta


Jag har funderat på varför alla i min ålder vet att fästingar håller till i alar.
Jag känner inte någon som har sett en fästing i en al.
Jag är tämligen säker på att fästingar inte bor i alar.
 Ändå säger vi att fästingar håller till i alar.
Är inte det konstigt.
Jag undrar om det finns fler saker som alla "vet".

image119




Vemod


Vemod. 
rymmer så mycket.
Saknad och sorg men med en underton av glädje.
Som en stilla vattenyta,
 som höst.

image118



Antroposofer

Man kan tycka vad man vill om antroposoferna, det är det säker många som gör.
Tycker om eller inte.
Jag kan bli imponerad av mycket.
Som deras biologiska avloppsrening med vattentrappor och grönska.
Tänk att det kan vara så vackert att rena avloppsvatten.
Så långt ifrån traditionella kommunala reningsverk.

image115



image116



image117




Fortbildning


image112

Jag har varit på en plats som andas frid och ro.
Jag har varit på en plats som tilltalar alla sinnen.
En vacker plats.
Jag har använt mina små grå celler och jag har skapat med mina händer.
Jag har haft trevligt sällskap och jag har ätit alldeles för mycket god mat.
Det har varit två härliga dagar med mycket skratt och ny kunskap.
Jag har varit på fortbildning med mina kollegor. 
Ett resultat av den skapande delen, ett självporträtt är nu min visningsbild.
Och var vi var?
 I Järna hos antroposoferna.
Åk dit om ni har möjlighet. promenera i trädgården, titta på dammarna och andas in friden.

image113



Orkidéer och människor


Imorse stod jag och tittade på mina fem orkidéer.
De ser rätt oansenliga ut när de inte blommar,
ingenting speciellt liksom.
Men plötsligt visar de en annan sida, 
En fest och glamour sida  som man inte kunde ana innan blommorna visade sig.
Jag tänker att det är likadant med oss människor. De flesta av oss är ganska vanliga,
ingenting speciellt liksom.
Tills man lär känna, kommer nära då visar vi också helt andra, oväntade sidor.
Det finns inga vanliga människor
Visst är det fantastiskt

image111


Nostalgi


Går av tunnelbanan
möter
pappan och flickan.
I ett snöre drar hon taxen,
svart med gula öron.
Bild från Brio



Reklam


En dag för några veckor sedan gick jag förbi Kungsträdgården.
I hörnet Hamngatan Kungsträdgårdsgatan står två telefonautomater.
Jag gick förbi dem nästan utan att se men noterar ändå i ögonvrån
att framför den första hänger ett draperi.
Första tanken: Så omtänksamt , att man kan få tala i telefon lite mer ifred.
Nästa tanke: Men det ser precis ut som vårt förra duschdraperi.
Då var jag tvungen att vända om. Jovisst, framför telefonkiosken hänger ett vitt duschdraperi.
Nu ser jag även golvbrunnen och det vita kaklet på golvet.
Jag provade aldrig om det kom vatten ur telefonluren men det skulle inte förvåna mig.

image108
Allting gå att sälja med renande reklam eller?



Punkare II


Invånarna här hemma har genom åren varit en ganska homogen samling. Visserligen har befolkningen de senaste tio åren bestått av en och ibland två lajvare men de skiljer sig inte nämnvärt ifrån oss övriga. Visst har vi alla förändrats,  mer eller mindre. Men eftersom förändringen ofta sker långsamt och under en relativt lång tid, hinner vi vänja oss under resan. När den är klar betraktar vi det hela som normaltillstånd, och egentligen ganska likt oss andra. Tills nu, i sommar när det flyttade in en punkare.
Jag vet inte riktigt var hon kom ifrån, en dag var hon bara här.
Så främmande och ändå så välbekant.
Omtumlande.
Jag har mycket kvar att lära.

image107


Lajv


Jag kör långsamt på den leriga skogsvägen. Stannar bilen. Vid första anblicken är det tyst och stilla. Men inne i skogen skymtar jag plötsligt en mörkeralv med sina spetsiga öron. Tittar jag åt andra hållet ser jag två svartblod i livligt samspråk. När ögonen ställer in sig ser jag att hela skogen myllrar av liv.
Det är dags för höstlajv.  Och jag befinner mig i Riket Eleria.
Jag har bilen full av lajvare och deras utrustning. De har arbetat i timmar med att tillverka skor, mantlar, armskenor, tält och mycket mycket mer. Jag lastar av vid lönnkrogen, ett fredat ställe där skogsfolken kan mötas.
Människor bör akta sig när mörkret faller.
På vägen därifrån tänker jag på sonens ord: Du kanske också skulle börja lajva.
Ja tänk om....

image106
Då kanske jag skulle få bo i ett sånt här fint hus


Det finns många som lajvar men ännu fler som inte har en aning om vad det är.
Titta på lajvdokumentären om ni vill veta mer .




Världsarv


I söndags samlade jag kulturpoäng.
Jag besökte en kyrkogård, men inte vilken som helst.
Jag var på guidad tur på ett världsnaturarv.
 Skogskyrkogården.
Det är en så rofylld plats att vara på.
Jag fick lära mig mycket om platsen och byggnaderna.
Nästa gång jag besöker kyrkogården kommer jag att se nya saker med ögon som är färgade av min nya kunskap.
Det är riktigt spännande.


image99
Ingången till Skogskapellet, så smal så att man ska vara tvungen att gå två och två i led.

image100
Skogskapellet ritat av Gunnar Asplund med dödsängeln av Carl  Milles sittande på taket

image103
Meditationshöjden

image104
Sju brunnars väg


En dörr


En dörr kan vara symbol för något positivt, en öppning i tillvaron, en möjlighet.
Men det kan också vara motsatsen, man blir utestängd, får inte chansen.
Den här dörren visar inte riktigt på vilken sida den står.
Men eftersom jag sett vad som finns på andra sidan vet jag
att den kan erbjuda en frizon en plats att vila på.

image96

En en dörr 
Hemlighetsfull ruvar den på sin historia
kanske 
en berättelse om hårt arbete och smidda spikar 


image105
När dörren är öppen.


Maskrosfjun



image98

Annalkande höst
lätt svävande i vinden
sökes ny hemvist



RSS 2.0