Ledighet och anarki
Ledig.
Och genast fyller jag hela dagen.
Planerar i huvudet och lämnar inga vita fläckar.
Det är som med anarki tänker jag, när jag på morgonen promenerar i skogen.
För att kunna samverka och leva tillsammans krävs överenskommelser, regler, struktur.
Därför är anarki en omöjlighet.
För att jag ska kunna fungera och få saker gjorda krävs en plan, en skiss, en ordning.
Det gör att min dag är fylld redan innan den börjat.
Nästa lediga dag ska jag vara lite mer anarkist.
Och genast fyller jag hela dagen.
Planerar i huvudet och lämnar inga vita fläckar.
Det är som med anarki tänker jag, när jag på morgonen promenerar i skogen.
För att kunna samverka och leva tillsammans krävs överenskommelser, regler, struktur.
Därför är anarki en omöjlighet.
För att jag ska kunna fungera och få saker gjorda krävs en plan, en skiss, en ordning.
Det gör att min dag är fylld redan innan den börjat.
Nästa lediga dag ska jag vara lite mer anarkist.
Händer
Jag har läst : Medan handen arbetar vidgas blicken.
Nio författare och skribenter skriver om vad som händer med tanken när man kopplar bort hjärnan och istället låter handen arbeta med något rofyllt och lustbetonat.
"Vad som händer när hjärnan låter handen och hjärtat ta över".
På baksidan av boken kan man bla läsa följande:
"Vi lär med handen, säger Aristoteles. Sedan minns handen.
Teorin stiger ur handgreppet.
Man måste göra för att förstå."
Nio författare och skribenter skriver om vad som händer med tanken när man kopplar bort hjärnan och istället låter handen arbeta med något rofyllt och lustbetonat.
"Vad som händer när hjärnan låter handen och hjärtat ta över".
På baksidan av boken kan man bla läsa följande:
"Vi lär med handen, säger Aristoteles. Sedan minns handen.
Teorin stiger ur handgreppet.
Man måste göra för att förstå."
De orden väcker en massa tankar hos mig.
Hur fungerar det för de rörelsehindrade barnen som jag arbetar med?
Många av dem kan inte göra med sina händer. De kan inte hålla i pennan och forma bokstäverna, inte skriva på tangentbordet, de kan inte klippa ut och klistra upp. Någon annan måste göra det åt dem.
Hur påverkar det deras lärande, deras kunskap när händerna inte får känna på, erfara.
Kan man förstå utan att kunna göra?
Händer som gör
Hur fungerar det för de rörelsehindrade barnen som jag arbetar med?
Många av dem kan inte göra med sina händer. De kan inte hålla i pennan och forma bokstäverna, inte skriva på tangentbordet, de kan inte klippa ut och klistra upp. Någon annan måste göra det åt dem.
Hur påverkar det deras lärande, deras kunskap när händerna inte får känna på, erfara.
Kan man förstå utan att kunna göra?
Händer som gör
Vardag
Det är en smula omtumlande att komma tillbaka till vardagen. Det tar tid att hitta lunken. Lunken som jag tycker om men som så sällan infinner sig. Jag har förmånen att ha ett omväxlande arbete där varje dag är den andra olik. Ibland önskar jag att det kunde vara lite mer lika varandra, dagarna. Samtidigt vet jag att jag inte skulle tycka om det. Jag tycker ju om det där olika, också. Det oförutsägbara, utmaningarna. Men ibland skulle jag behöva en lika dag att vila i. Jag kanske skulle beställa en i månaden eller så.
Lika men ändå olika.
Färg
Jag har funderat en del på hur vi kan veta att vi ser samma färg.
Jag har kommit fram till att det kan vi inte, veta alltså.
Det jag ser och kallar för rött kanske någon annan ser som grönt men benämner rött.
När vi är små lär vi oss vad färgerna heter men ingen vet att det är samma färg vi ser.
Så blått för mig kanske är grönt för dig, svindlande tanke.
Å andra sidan spelar det ju ingen som helst roll.
Grönt för mig.
Jag har kommit fram till att det kan vi inte, veta alltså.
Det jag ser och kallar för rött kanske någon annan ser som grönt men benämner rött.
När vi är små lär vi oss vad färgerna heter men ingen vet att det är samma färg vi ser.
Så blått för mig kanske är grönt för dig, svindlande tanke.
Å andra sidan spelar det ju ingen som helst roll.
Grönt för mig.
Frukost
Jag bara måste dela med mig av nyförvärvet i bokhyllan.
Hör upp alla matbloggare för det här är boken för er. 
I den kan man läsa följande: I ett klokt hushåll tar man vara på allting, så att ingenting förfares. Det kan vi väl ställa upp på. Det blir lite svårare med detta: ...en arbetande man behöfver äfven till alla måltider åtminstone en varm välsmakande rätt. Varför bara mannen?
Sedan följer frukostförslag som betår av trerätters menyer.
Vad sägs om Ostron på Kreolskt sätt följt av fårkotletter på Engelsk sätt och till avslutning Nudelkroketter.
Eller sjötunga på engelskt sätt, stekt gris, stekt blomkål och äppelmaräng. Till frukost!
Boken är tryckt 1909, undrar just om någon har haft användning av den.
Inneboende
I stan bor vi i ett flerfamiljshus men på landet är det bara vi, kunde man tro.
Nu har jag kommit fram till att härbret på landet är tätare befolkat än vårt hus i stan.
De är inte alltid så lätta att få syn på, de som bor där med oss,
det är inte så att de hälsar glatt på oss när vi kommer.
Jag tror faktiskt att de betraktar oss som inkräktare.
De verkar vara mest igång på nätterna, men eftersom de är så tysta så märks det knappt.
Man ser spåren av dem i fönstren på morgonen.
Väven är tunn och vacker.
Aspen
Vinden gör att aspen blinkar,
lövens bak och framsida vinkar.
Den ena mörk den andra ljus,
som aspens stam i vindens sus.
Min dotter Anna hjälpte mig med dikten.
Det är hon som upptäckt att det ser ut som om aspen blinkar när det blåser i löven.
lövens bak och framsida vinkar.
Den ena mörk den andra ljus,
som aspens stam i vindens sus.
Min dotter Anna hjälpte mig med dikten.
Det är hon som upptäckt att det ser ut som om aspen blinkar när det blåser i löven.
Tvätt
Tvättstugan.
I ett försök att göra verksamheten där lite mer positiv kallar vi det hobbyrummet.
Tvätt förökar sig genom delning, har ni märkt det?
Det är därför tvättkorgen så sällan är tom.
Jag tar lakanen med mig ut.
De luktar så gott när de torkat i vinden.
Omsluten
Trädgårdsmöbeln är nästan omsluten av det gamla äppelträdet.
Grenarna böjer sig och bildar en grön vägg av blad och äppelkart.
Det känns som om jag sitter mitt i trädet.
Njuter av äppeldoft och det svaga ljudet
från dotterns trumpetspel.
Grenarna böjer sig och bildar en grön vägg av blad och äppelkart.
Det känns som om jag sitter mitt i trädet.
Njuter av äppeldoft och det svaga ljudet
från dotterns trumpetspel.
Lätt
Som en vindpust
så lätt är fjärilens
beröring
på mitt knä.
Lämnar inga spår mer än i minnet.
Synlig
Att skriva blogg är att exponera vissa sidor av sig själv.
Man väljer och kan ju också välja bort de sidor som man inte är riktigt nöjd med.
Det är som Nicoline skrev i en kommentar : Även den som är blyg och som har tunghäfta kan komma till tals.
Det att göra sig synlig känns en smula nervöst.
Det var därför med viss bävan jag gick på min livs första bloggträff.
Jag tänkte att kanske jag kunde ta en fika och sätta mig vid ett bord bredvid och smyglyssna.
Nu blev det inte så, jag ramlade rätt in i den, träffen alltså.
Och det var precis som de sa, de som var lite mer erfarna på det här området.
Bloggare är inte så trevliga som man tror, de är ännu trevligare.
Om ni vill läsa om träffen kan ni gå in på Treflickor , där finns också länkar till de andra som var där.
Man väljer och kan ju också välja bort de sidor som man inte är riktigt nöjd med.
Det är som Nicoline skrev i en kommentar : Även den som är blyg och som har tunghäfta kan komma till tals.
Det att göra sig synlig känns en smula nervöst.
Det var därför med viss bävan jag gick på min livs första bloggträff.
Jag tänkte att kanske jag kunde ta en fika och sätta mig vid ett bord bredvid och smyglyssna.
Nu blev det inte så, jag ramlade rätt in i den, träffen alltså.
Och det var precis som de sa, de som var lite mer erfarna på det här området.
Bloggare är inte så trevliga som man tror, de är ännu trevligare.
Om ni vill läsa om träffen kan ni gå in på Treflickor , där finns också länkar till de andra som var där.
Latmask ll
Det har inte lyckats något vidare, det där med att odla latmasken.
Kanske var det inte rätt jordmån eller så berodde det på väderleken.
Arbetsmyran har fortfarande övertaget.
Men skam den som ger sig.
Jag blev sedd när jag stod vid myrstacken med rumpan i vädret.
Jag tror han tyckte jag var en smula tokig.
Fotografera myror, det ska vara Stockholmare till sånt.
Kanske var det inte rätt jordmån eller så berodde det på väderleken.
Arbetsmyran har fortfarande övertaget.
Men skam den som ger sig.
Jag blev sedd när jag stod vid myrstacken med rumpan i vädret.
Jag tror han tyckte jag var en smula tokig.
Fotografera myror, det ska vara Stockholmare till sånt.
Olika sidor ll
På bloggen kan jag vara filosofisk och funderande.
I telefonen blir jag mer vardaglig och vanlig.
Vem är jag då?
Dunderklumpen svarade på den frågan och sa:
Vem je é...je é all dem je ha ve förut.
Och precis så tror jag att det är.
Olika sidor
Olika sidor av mig kan vara synliga eller osynliga vid olika tillfällen.
Jag förmodar att det är så för de allra flesta.
Ibland vill jag vara helt osynlig och bara iaktta omvärlden.
I stan är det lättare att vara osynlig än på landet.
På landet är jag synlig fast jag inte alltid vet det själv.
Synlig eller..
osynlig.
Stadsliv
Tillbaka till staden.
Alltid lite omtumlande,
men ändå inte alltid så annorlunda.
När jag drar upp persiennen på morgonen
är detta det första jag ser.
Kan du se den?
Hinden som vilar i gräset.
Falu rödfärg
Jag målar vårt hus med Falu rödfärg.
Inte hela huset bara den väggen som vetter mot åkern, den där vinden oftast ligger på.
Det är bekvämt, man bara borstar av den gamla färgen och slabbar på ny.
Jag har lyckats måla nästan hela väggen och är bara så där lite lagom kladdig när pytsen med färg välter...
Den välter rakt över mig. Färgen rinner från midjan och ner.
Det är otroligt kladdigt.
En bra sak med Falu rödfärg är att den är vattenlöslig.
Så nu har jag, familjens badkruka badat i sjön.
Till och med träskorna fick sig ett dopp.
Sensommar-morgon
Hängmattan är uppspänd på vanliga stället.
Vi äter frukost på trappan, ackompanjerade av
humlesurr och ett stilla prassel i lövverket.
Vi som är vakna i sommaren.
Siesta
Vatten
Vatten, vatten bara vanligt vatten
Här på torpet har vi haft två brunnar. Först en grävd som funnits här i eviga tider, sedan en borrad som är ca 30 år. Ingen av brunnarna ger vatten i den omfattning som vi nutidsmänniskor anser oss behöva. Det är inte skoj att hela tiden behöva välja mellan att duscha, diska eller spola på toaletten. Speciellt inte när vi ibland är elva personer här.
Inte heller ger någon av brunnarna tjänligt vatten, vissa av oss har visserligen druckit vattnet från den grävda brunnen utan att ha fått några synliga men men vi andra hämtar dricksvatten i dunk från macken.
Jag skriver har druckit, för när pumpen brann och vi hittade en halvt förruttnad orm i brunnen var det droppen eller kanske bristen som gjorde att bägaren torkade ut totalt.
Här på torpet har vi nu tre brunnar en grävd och två borrade.
Vad mer är, vi har vatten, mycket vatten, så mycket att man kan låta det stå och rinna och rinna.
Vi sitter i trädgårdsmöbeln och njuter av ljudet från porlande vatten.
Visserligen ännu inte inkopplat i huset ,visserligen ännu inte laboratorietestat.
Var sak har sin tid.
Vatten
