Odlingsrapport I
Det är otroligt, det växer så att det knakar och jag behöver inte göra annat än att titta på. Det måste vara någon hake någonstans eller är det så här det är att odla sina egna grönsaker? Då undrar bara jag varför jag inte satte igång för flera år sedan och varför inte alla gör det. Nästa steg är att lista ut hur man skördar på rätt sätt så att plocksallad och Mangold kommer igen. Trädgårdsportlack är en spännande bekantskap som verkar lite långsammare i starten än de övriga och vad mer jo dillen kommer på bred front, den lär vara lite kinkig men något har jag gjort som gör att den trivs. Nu mumsar vi sallad, mangold och rädisor. Det känns både gott och nyttigt hur det nu går till och jag väntar med spänning på morötterna som jag tror kommer att bli fantastiska. Som pricken över it blir det jordgubbar på plantorna jag fick av min syster. Måste säga att jag känner mig rik.
Odlingspremiär.
Efter att ha funderat och planerat i säkert 4 år har jag nu sjösatt projekt trädgårdsland. Eftersom mina fingrar är allt annat än gröna och tålamodet begränsat har jag gjort det lätt för mig (det är i alla fall vad jag tror) och använt mig av planteringslådor modell pallkrage. Jag har följt Lena Israelssons råd till punkt och pricka. Jag har fyllt mina odlingslådor med jord och gödsel, petat ner en massa olika frön på olika avstånd och i olika formationer, allt enligt boken . Och så har jag vattnat förstås, med stril på vattenkannan för att inte fröna ska spolas iväg. Sedan täcktes hela härligheten med täckduk eller vad det nu kan heta. Nu hoppas jag bara att vädergudarna är med mig och låter det regna så där lite lagom över Lundbytorp så det håller sig fuktigt tills jag kommer dit igen och kan hjälpa till med vattningen. Blommorna nedan behöver ingen hjälp av oss människor de klarar sig själva och sprider sig i slänten nedanför härbret men jag vet inte hur de smakar i sallanden.
Stadsodling
En mulen och kvav söndag tar jag äntligen tag i de byxor som har legat precis hur länge som helst i väntan på att jag ska göra dem lite kortare. Har man taxbenslängd är det sällan man kommer undan det momentet när man köper nya byxor. Under tiden lyssnar jag på den fantastiska kanalen P1. Det ena programmet avlöser det andra och plötsligt, ganska långt inne i programmet Plånboken börjar man prata om stadsodling. Jag spetsar öronen. Det är två tjejer som dragit igång en ideell förening med övergripande mål som de skriver på sin blogg ”att, i samråd med Fritids- och naturkontoret, planera, projektera och förvalta den blivande matparken i Gottsundagipen, Uppsala”.
Här skapar de en park för grönsaksodling. En park där de som bor i närområdet är med och deltar, både i uppbyggnaden av själva området och i olika aktiviteter som t.ex. kurser och workshops. Stadsodling verkar vara här för att stanna. Jag undrar om Stockholm har något liknande pågång eller om det bara är irdrottsarenor som gäller här.
Latmask III
Latmask ll
Kanske var det inte rätt jordmån eller så berodde det på väderleken.
Arbetsmyran har fortfarande övertaget.
Men skam den som ger sig.
Jag blev sedd när jag stod vid myrstacken med rumpan i vädret.
Jag tror han tyckte jag var en smula tokig.
Fotografera myror, det ska vara Stockholmare till sånt.
Latmask
Jag är en riktig latmask innerst inne men det märks nästan inte alls. År av påverkan från Luther och duktiga flickor har gjort att jag nästan helt tappat bort den, latmasken alltså. Jag säger att jag njuter av att göra ingenting men det är inte sant. Det händer det nästan aldrig att jag inte är i farten och om det händer så glömmer jag bort att njuta. Jag är liksom inte där. Nu till sommaren har jag tänkt att jag ska hitta tillbaka till latmasken. Jag kommer att träna stenhårt på det. Till min hjälp har jag en bok som jag fått av min förnuftiga man.
Latmaskens favoriter av Stephen Robins
Och så en otroligt skön hängstol att gunga i.
