Olika sidor ll
På bloggen kan jag vara filosofisk och funderande.
I telefonen blir jag mer vardaglig och vanlig.
Vem är jag då?
Dunderklumpen svarade på den frågan och sa:
Vem je é...je é all dem je ha ve förut.
Och precis så tror jag att det är.
Vad trevligt att träffas, och att hitta in till din blogg! Gillar din blandning av poetiska och filosofiska texter och fina bilder.
Hittade precis din blogg! Vilka fina bilder! ska fortsätta kika in här! =)
Ja, jag är gammal besökare men skriver under det de andra skrivit här ovanför. Bloggandet, skrivandet visar en annan sida, men på något vis samma sida ändå. Det är bara den dolda som syns lite bättre. Jag är pratsam...och tänkare... det är mitt tänk som syns i min blogg...Anne-Marie
Är det inte så med de flesta av oss... Vi har flera fasader, en fasad inför sin familj, en fasad utåt, en fasad bland vänner, en fasad på jobbet, en skrivna-ordet fasad o ibland även en telefonfasad... *ler*
Kramar
En av mina stora favoritfilmer "Dunderklumpen"...! Ett mycket klokt troll som sa: "Jag var 42 olika människor, en för var år jag levat. För jag var så ensam, så ensam"...!
Så är det ju lite - vi förändras lite som människor vartefter åren går!
Ha det bäst...Kram..
Lotta och Filibabba: Skoj att ni hittat hit och att ni tycker om det ni hittat.
Anne-Marie: Ja det kan nog vara så att vissa sidor blir tydligare, lyfts liksom fram och här kan man ju välja vilka sidor det ska vara.
Dubbelörnen: Ja alla har ju så många olika sidor. Ibland vill jag gömma några av dem, men ibland önskar jag vara hel som ett ägg och visa alla sidor. Synlig/osynlig.
Elisabeth: Visst är det en underbar film, jag har den också som en av mina favoritfilmer. Och visst är det väl så att vi förändras lite, samtidigt som vi är de som vi var. Vi har det ju med oss och kommer kanske till och med ihåg hur det var att vara 7, 15.. eller kanske 25
Det tror jag också på. Bra skrivet!:)
Tack.
Jag blev så glad! :)
Och undrar om jag får länka till dig?
Jag är nog inte riktigt mig själv här på bloggen håller igen lite tror jag och berättar inte allt.
Det beror på att jag vet att ibland läser min dotters kompisar bloggen och några till.
SAå ibland funderar jag på att
lösenskydda så jag vet vilka jag öppnar mig för. ibland så bara det hoppar ur saker ur mig och då skriver jag det naturligtvis.
Ivanliga livet är jag positiv, pratig och impulsiv och jag tror jag är lite konflikt rädd oxå men säger ofta vad jag tycker.
Nu öppnade jag mig massor. kram pimpim
På bloggen hörs man mer än IRL. Även den som är blyg och som har tunghäfta kan komma till tals. Det är bra.
Pimpim: Jag tror att många av oss gör som du och håller igen lite på bloggen eftersom man som du skriver inte vet vem som läser. Men det är ju ändå delar av sig själv man exponerar.
Nicoline: Ja det är ju det som är så bra. Att man kan göra sin röst hörd även om man nästan inte törs.
Visst och ju längre man bloggar ju mer kommer fram kram pimpim
