Odlingspremiär.
Efter att ha funderat och planerat i säkert 4 år har jag nu sjösatt projekt trädgårdsland. Eftersom mina fingrar är allt annat än gröna och tålamodet begränsat har jag gjort det lätt för mig (det är i alla fall vad jag tror) och använt mig av planteringslådor modell pallkrage. Jag har följt Lena Israelssons råd till punkt och pricka. Jag har fyllt mina odlingslådor med jord och gödsel, petat ner en massa olika frön på olika avstånd och i olika formationer, allt enligt boken . Och så har jag vattnat förstås, med stril på vattenkannan för att inte fröna ska spolas iväg. Sedan täcktes hela härligheten med täckduk eller vad det nu kan heta. Nu hoppas jag bara att vädergudarna är med mig och låter det regna så där lite lagom över Lundbytorp så det håller sig fuktigt tills jag kommer dit igen och kan hjälpa till med vattningen. Blommorna nedan behöver ingen hjälp av oss människor de klarar sig själva och sprider sig i slänten nedanför härbret men jag vet inte hur de smakar i sallanden.
Oväntat
Man kan tro att man har koll på läget med var sak på sin plats, ängsblommor på ängen och rosor i rabatten. Men så plötsligt, tulpaner i skogen. Jag undrar hur de hamnade där.
Goda råd
Den som lyder råd är vis sägs det. Alltså gjorde jag precis så som Magnus Frödeberg sa på senaste fotoklubbsmötet. Ta av linsskyddet när du gå hemifrån och ha kameran i handen hela tiden. Och faktiskt fungerade det riktigt bra. Den här figuren satt på Nybroplan i regnet. Det handlar om gatufotogrfering.
Att ta det lugnt
Jag försöker tänka på att inte stressa hela tiden. Att ta djupa andetag och sänka axlarna. Jag kan inte påstå att det alltid fungerar men korta stunder kan det gå. Det är en konst att vara kompis med hela sig, kroppen jobbar liksom på egen hand utan regi. Vips har axlarna åkt upp till öronen, när det skedde har jag ingen aning om. När det väl är uppmärksammat gäller det att lugnt och varsamt föra ner dem till ett mer avspänt läge igen. Och så där håller vi på kroppen och jag. Axlarna ner, glöm inte att andas och hur har du det med fötterna, står du på hela foten, ja det är en ständigt pågående dialog mellan knoppen och kroppen. Och faktiskt tror jag att själva dialogen gör att jag inte riktigt hinner med att stressa.
Hornsgatan
Det är spännande med det här elskåpet på Hornsgatan. Ofta står där nya saker när jag går förbi. En dag en gymnastiksko och nästa en tom ölflaska med en blomma i. Jag kan inte låta bli att fundera över vem som satte dit dem och varför.
