Att ta det lugnt
Jag försöker tänka på att inte stressa hela tiden. Att ta djupa andetag och sänka axlarna. Jag kan inte påstå att det alltid fungerar men korta stunder kan det gå. Det är en konst att vara kompis med hela sig, kroppen jobbar liksom på egen hand utan regi. Vips har axlarna åkt upp till öronen, när det skedde har jag ingen aning om. När det väl är uppmärksammat gäller det att lugnt och varsamt föra ner dem till ett mer avspänt läge igen. Och så där håller vi på kroppen och jag. Axlarna ner, glöm inte att andas och hur har du det med fötterna, står du på hela foten, ja det är en ständigt pågående dialog mellan knoppen och kroppen. Och faktiskt tror jag att själva dialogen gör att jag inte riktigt hinner med att stressa.
Kommentarer
Postat av: Härstafrun
Det kräver mycket träning för att lära sig ta det lugnt.Bra att du övar, det behöver jag också, ibland går det bättre,att vara här och nu och framför allt komma ihåg att andas. Kämpa på det lönar sig! Kram
Postat av: Åsa!
Att vara i nuet, och acceptera att man bara är en enda liten människa som inte kan hinna allt är ibland riktigt svårt!
Postat av: Sylvia Siverling
Klok du är!
Postat av: Sylvia Siverling
Klok du är!
Postat av: Znogge
Det borde jag bli bättre på. Har gjort vissa framsteg men det är en bra bit kvar...
Postat av: Ninni
Bra idè=) Men i ärlighetens namn är det inte ofta jag stressar, faktiskt.
Ha en skön kväll, kram
Postat av: Anki
Jag är utbildad avslappningslärare. Till en släkting som jag hjälpte med detta skojade vi och sa att jag skulle konstruera örhängen med klockor. När klockorna pinglar är det tecken på att axlarna ska sänkas. Bra va?
Trackback
