Plommenad

---

Jag har hittat mitt skrivbord. Det tog inte en bråkdel av den tid jag befarat. Nu är alla papper prydligt insorterade i pärmar och plastfickorna förpassade till en låda. Hela jag känns en smula lättare, lite svävande på något sätt.  Tänk att det kan skänka ett sånt välbefinnande att ha fått ordning på högarna. Jag ska njuta av det här så länge det varar och en vacker dag kanske jag till och med hittar skrivbordet på jobbet. Vem vet, den dagen är kanske närmare än jag tror.

 

---

Nästa vecka kommer våren, visst måste det vara så. Trist bara att min cykelväg inte fungerar. Tele2 Arenan har verkligen lagt sig ivägen.

 

 

---

Årsta holmar är tre sammanhängande holmar (Bergsholmen, Alholmen och Lillholmen) som ligger i Årstaviken mellan stranden nedanför Årsta gård och Södermalm. Det finns ingen bro som leder till holmarna utan man tar sig dit med båt eller så kan man gå över isen som vi gjorde idag. På Alholmens norra strand ligge "Årsta holmars gård", en träbyggnad från 1737. Gården byggdes som sommarnöje och har haft både orangeri och fruktträdgård. Idag fungerar gården som konferens och gästhus. Så för dryga tusenlappen kan man sova en natt mellan broarna. Om det är på vintern och isen ligger kan man bli hämtad med sparkstötting på södersidan. Nog kan det väl vara en exotisk upplevelse mitt i Stockholm.

 

 

---

 

---

Sol och så gott som vindstilla på framsidan av huset. Vi njöt sittande på bänken och grannarna uppenbarade sig en efter en. Det är ljuvligt med vår. Det är så otroligt trevligt, huset och porten där jag bor, eller ska jag kanske säga människorna. Efter den långa vintersömnen är vi åter på banan. Det är kul att ses igen och de flesta känner jag faktisk igen.

 

---

Har du någon gång försökt följa dit eget andetag. Jag tror att det är näst intill omöjligt. Varje gång jag tänker på min andning förändras den. Jag har försökt att stå bredvid och bara iakta men blir varje gång en deltagare som förändrar. Jag andas in och så andas jag ut, det är ett ständigt flöde men det blir olika långa och olika jämna, andetagen. Oftast tänker jag inte alls på att jag andas men det är tryggt att veta att de följer med hela tiden. Jag andas in och jag andas ut.

 

---

Nu har jag äntligen fattat att det är påsk. Det blev en snabbstädning och så lite pyntande. Punkarna har varit på bloggen förut men det skadar inte med en repris. Jag tror att det är min anarkistiska gen som gör att jag gillar dem så mycket. Påskkärringen skulle åkt iväg till Blåkulla igår men nu blir hon kvar här hos oss hela helgen. Så kan det gå om man ligger nerpackad i en kartong på vinden.  

 

---

Porträtt kan vara på en person ellre på fler. Att ta bilder på fler än en är inte lätt. Det är alltid någon som blundar eller tilttar bort eller skymmer någon annan. Till och med de som står absolut stilla kan visa sig vara lite felplacerade. Det är mycket att tänka på när man fotograferar.

 

 

 

 

 

---

När min digirala och tekniska värld (nästan) brakade ihop ändrade jag webbläsare. Det har varit bra på många sätt. Det känns som om datorn är gladare med den nya och då är jag också glad i alla fall till en del. Men det finns ett problem och det är att varje gång jag publicerar ett nytt inlägg i bloggen dyker det upp en hel rad med tecken och underligheter efter själva inlägget. Jag har ingen aning om hur de kommer dit för mig veterligen har jag inte skrivit dem. De syns inte heller när jag förhandsgranskar, nej inte ens i den publicerade bloggen (om man tittar med min webbläsare). Men om jag går in i kodmallen då vips är de där. Som om jag skulle förstå mig på kodmallar. Det gör jag inte, jag fick ta hjälp av en mig nästående med betydligt större kunskap på området. Hon förstår inte heller hur tecknena hamnar i bloggen. Men hon förstår vad jag ska ta bort i kodmallen så då har jag gjort det och tecknena är borta. Det är bara så irriterande att inte förstå.

---

---

Efter två konferensdagar fulla av intressanta föreläsningar och god mat var jag tvungen att rör på mig. Det blev en lång promenad längs med vattnet. 

 

---

Äntligen slipper vi strumpor och tröjor som ligger på golvet och skräpar. Nu är våra klädhängare i sovrummet på plats. 65 kronor styck på Myrorna och så lite färg förstås. Vi tror att de kommer att vara värt både pengarna och jobbet.

 

 

---

---

Mitt i stan kan man se mängder av fåglar. Det är sångsvanar och knölvanar och en massa andra sorter som jag inte vet namnen på. Jag är usel på fåglar, vet inte vad de heter och inte hur de låter och ska jag vara helt ärlig så spelar det ingen roll för mig. Naturfotogruppen var där och plåtade i isande vindar och bländande sol. Som alltid var det väldigt trevligt och i lä värmde solen. 

 

---

Jag är på vandring för att försöka förstå mig på den som är jag. Jag vandrar bakåt och inåt. Det är inte lätt att hitta i den snårskog som ligger ivägen och hindrar utsikten. Jag fick en fråga, vad är det som du inte kan vänta med att göra, som inte kan skjutas upp till det är försent. Jag kunde inte svara och därför irrar jag nu på igenväxta stigar för att försöka hitta tillbaka till den som är jag.

 

  

---

 

---

Det kändes lite som i Eric Claptons låt Broken down tidigare idag och jag önskade att jag hade en tekniskt begåvad vän som hade hela min användarprofil klar för sig och samtidigt full koll på marknaden. Någon som kunde presentera en färdig lösning: Det är det här du ska ha, det är det absolut bästa för dig och till marknadens lägsta pris. Hemleverans ingår. Tänk vad underbart att få allt klappat och klart. En helhetslösning, telefon dator, skärm, abonnemang, ja rubbet.

Min mobiltelefon, en uråldrig gammaldags variant som har minst 5 år på nacken vägrar ta laddning trots att batteriet är så gott som nytt. Efter att ha försökt ladda upp den i drygt ett dygn visas ett meddelande som säger ungefär: Sätt inte på telefonen igen, ta genast kontakt med din servicetekniker (vem det nu skulle vara). Sedan slocknar den. Naturligtvis gör jag inte så som det står (det finns något upproriskt i mig som vägrar ta reson) utan knäpper genast på den igen. Den fungerar faktiskt även om den varnar för att batterinivån är låg. Den är inte bara låg, den är så gott som obefintlig men jag hinner i alla fall få iväg ett meddelande till dottern innan telefonen dör igen. Sen ska jag bara kassaföra ett besök på jobbet innan jag går för dagen. Man gör det i vårt fantastiska, så gott som obegripliga journalsystem. Jag klickar på ikonen för kassa och upp på skärmen kommer ett meddelande som säger att min dator saknar typsnittet si och så som stöder ditt och datt och att jag ska ta kontakt med systemtekniker. Jag stänger av datorn och går hem utan att kassa och utan att ta kontakt med den där systemteknikern. Väl hemma sätter jag på min dator, den som inte mått så bra och som varit hos auktoriserad reparatör och fått filstrukturen reparerad, fläkten rengjord och ny kylpasta men som trots det inte alls verkar frisk utan laggar och hänger sig varje gång jag surfar ut på nätet. Jag surfar runt lite, idag går det hyfsat. Hittar in till ett ställe där jag lär mig att aktivitetskontrollen är bra om man vill få en hum om vilka program som triggar igång fläktar och gör att datorn segar. Upptäcker att Firefox skulle kunna vara boven i dramat. Stänger ner den och går över till Safari. Nästan omedelbart tystnar fläkten. Kan det verkligen vara så enkelt och är det en kunskap som går att överföra till journalsystem och mobiltelefoner? Skulle inte tro det, jag får nog börja morgondagen med att jaga de där teknikerna.

 

---

Förändringens vindar blåser. Det viner om öronen och jag försöker ställa om siktet för att möta den nya världen.  Jag har funderat på det här förut men det tål att tänkas på igen och igen. Allt är en fråga om perspektiv och mod. Ibland kan man behöva byta utsiktspunkt för att komma vidare eller för att förstå både sig själv och sin omgivning. Det är inte så lätt alla gånger, varken det ena eller det andra.  Prova att lägga dig på golvet och kika upp på den del av världen som är ditt tak. Du ska se att den faktisk förändras en smula när man ser det så där underifrån. Man kanske måste börja där, i de små myrstegen. Eller så ska man vara mer drastisk. Jag vet faktiskt inte riktigt hur det ska bli. Vissa förändringar tar lång tid att göra och andra sköter sig nästan själva. Istället för att hålla kvar och kämpa emot skulle jag kunna öppna upp och nyfiket fråga hur blir det nu. Det blir sig inte likt men det är inte säkert att det blir till det sämre.