Irrfärd
Jag är på vandring för att försöka förstå mig på den som är jag. Jag vandrar bakåt och inåt. Det är inte lätt att hitta i den snårskog som ligger ivägen och hindrar utsikten. Jag fick en fråga, vad är det som du inte kan vänta med att göra, som inte kan skjutas upp till det är försent. Jag kunde inte svara och därför irrar jag nu på igenväxta stigar för att försöka hitta tillbaka till den som är jag.
Kommentarer
Postat av: Znogge
Hoppas att du är inne på rätt spår och hittar rätt...
Postat av: Åsa!
Hoppas du hittar svar Kersti! // Kram
Postat av: Elisabeth
Jag förstår precis vad du skriver. Men just insikten om att man gått, eller går, på igenvuxna stigar är det som så smångingom får allt att klarna igen. Så tror jag..
Varm kram//Elisabeth på Himlastigen
Postat av: kalebass
Ett lite sent svar, men stigarna finns ju kvar... En sådan vandring är det svåraste man kan företa sig. Det bästa är, om man kan, gå åt sidan och iaktta sig själv på distans...och inte ha för bråttom. Lycka till.
Härliga bilder på bloggen!!
Postat av: Kersti
Tack snälla Kalebass. Jag skyndar långsamt kanske att det ger resultat.
Trackback
