Poesi på dörr
Från Utanpunkt kommer en fotoutmaning. Visa din 10:de bild i ditt fotoarkiv. Hos mig var det en ganka dålig bild men en fin dikt. Bilden är från torpet där dikten står på insidan av ytterdörren. När dörren är öppen kan man sitta på förstukvisten, läsa dikten och njuta av utsikten över sjön. Vad finns i era fotoarkiv på plats nummer 10?
Årsdag
Idag är det födelsedagskalas på bloggen. Det är precis tre år sedan jag plitade ihop det första inlägget och försökte att begripa hur det hela gick till. Det var (och är) inte helt lätt med stilmallar och kodmallar och att få det att se ut precis så som jag vill. Nu har jag lagt den delen helt åt sidan och koncentrerar mig på att skriva och fotografera istället. Nog har jag lärt mig en hel del på de här tre åren, både vad det gäller text och bild. Men det allra roligaste med bloggen är all kontakt och respons jag får från dig som läser. Det kan vara skönt att få veta att jag inte är ensam om mina funderingar, att det finns andra som tänker som jag gör . Men det är också värdefullt för mig att få en kommentar från någon som tänker annorlunda, en reflektion som gör att jag får fundera ett varv till. I födelsedagspresent önskar jag mig att du vill fortsätta att gå med mig på plommenad och att du förutom att plommonera också vill fundera, reflektera och kommentera tillsammans med mig.
Och så var det namnet Plommenad som jag ibland får frågar om. Det kommer från en dikt av Bo Setterlind ”Plommon till alla som har barnasinnet kvar”.
Rörigt
Det är lika rörigt i min dator som det är på mitt skrivbord i verkliga livet. Jag gör mappar och försöker att sortera men på något underligt sätt smiter dokumenten ut ur strukturen och hamnar på de mest oväntade ställen. Att smyga runt här blir som att upptäcka saker på en sällan städad vind. Jag snavar över länge bortglömda tankar och funderingar. Rena skattkistan om man är på det humöret, eller våldsamt irriterande andra dagar. Det här med ordningssinne eller inte verkar vara något som är svårt att förändra. Pedant eller slarver det är frågan. En del har ordning i kaoset men jag måste erkänna att jag tappat greppet även där. Mina jongleringsbollar har rullat under sängen och jag står handfallen kvar med känslan av att tappat bort något viktigt.
Växtkraft
Inte kan jag låta falukorven blicka ut emot er dag efter dag. Nej det måste till något mer hoppfullt på den här sidan. Och vad kan vara mer glädjande dessa dagar än att våren äntligen gjort entré. Våren som med sin otroliga växtkraft varje år slår oss med häpnad. Varifrån kommer allt det som plötsligt är där det nyss var alldeles tomt och livlöst? På de mest oväntade ställen sjuder det av liv. Det gäller bara att gå långsamt och titta noga så man inte missar allt det fantastiska.
