Plommenad

---

Älvrosgården

---

---

Det mest oväntade kan dyka upp där man minst anar det.

 

 

 

 

 

---

---

Jag har just insett att man kanske inte måste hålla så hårt på traditionerna.  Allt i sista stund har tidigare varit mitt angrepssätt när det gäller julen. I år har vi redan börjat så smått. Inte så att granen är inhandlad eller att alla klappar är köpta men julkakorna är bakade, en kopparkastrull är putsad och vi har en angreppsplan som möjliggör ett något stillsammare närmande av julhelgen. Man kan sammanfatta det hela som lite pö om pö. Det känns förnuftigt och hanterbart, faktiskt. Så kanske jag till och med kan hinna skriva rimmen före julafton men det är nog att hoppas på för mycket.

 

Utanför vårt köksfönster lördag kväll ett fantastiskt fyrverkeri.

 

---

---

Jag önskade mig ett sovrum helt utan teknik. Ett svalt sovrum där drömmarna inte störs av dammiga bokhyllor och blinkade ljus från routern i fönstret. Jag tänkte mig rummet målat i lugna färger, sobert och avskalat. Det blev precis så som jag tänkt mig. Färgen (en ljus grå grön ton) är helt rätt. Skjutdörrarna framför garderoberna blev exakt så som jag tänkt mig. Det vita överkastet och de ommålade sängborden passar precis. Men, som mannen försiktigt påpekade, det känns precis som ett hotellrum. Jag hoppas att det kan kännas lite mer som hemma när tavlorna kommit upp på väggen och gardinerna är på plats.

I samma takt som nya sovrummet blev allt mer rofyllt spred sig kaos i övriga lägenheten. Det är inte bara det att gamla sovrummet utan sängar blev som ett hav. Det är nu fyllt av allt det vi samlat på oss men stoppat undan lite här och var utan att tänka så mycket på det och utan att egentligen ha en aning om vad och var. Inget vi direkt saknat men sådant som är svårt att göra sig av med. Nu i det nya sovrummet fanns plötsligt ingen plats för dem så nu ligger de i travar på golvet och väntar på att tas om hand. Jag undrar om det överhuvudtaget är möjligt att renovera ett rum utan att de ger återverkningar på resten. Vi har i alla fall aldrig lyckats och då menar jag inte bara alla färgfläckar som jag sprider ut över hela lägenheten när jag målar, trots att jag alltid försöker vara väldigt försiktig.

 

 

      

 

---

På promenaden idag är det vackert vitt med gula accenter. Hunden studerar dem med stor noggrannhet. Jag kan inte läsa det språket utan tycker bara att de stör bilden av jullkortslandskap. På julkort syns aldrig de gula fläckarna. Hunden är förtjust och gör egna markeringar som ökar på den gula färgen. Jag tänker på Zappa "Watch out where the huskies go, and don't you eat that yellow snow". Om man var hund skulle de gula fläckarna kunna var en sorts omvärldsbevakning, det som gör att man håller sig ajour med vad som är på gång, i alla fall i närområdet och man kan själv lägga till det som man tycker saknas. När det gäller vissa saker, som löpande tikar, behövs inga gula fläckar det märks ändå. Vet inte vem som har det jobbigast, hunden eller vi.

 

 

 

 

 

Som en film i svartvitt. Snön gör världen färglös och tystare. Snön gör välden annorlunda. I tystnaden njuter jag av kylan. Helt plötslig kom energin och glädjen åter. Luften är lätt att andas. En snöflinga landar på näsan. Hunden rullar runt i snön av glädje. Imorgon första advent.