Plommenad

Välj själv vem du vill vara, hörde jag någon säga för ett tag sedan. Men kan man verkligen välja helt fritt. Finns det ingen kärna, något som helt oförfalskat och rent är jag.  En människa är så komplex med många lager, som ett salladshuvud eller en lök. Det finns mer därunder än det som syns på ytan, men är inte alla lager jag.
Att välja att bli någon helt annan, någon med helt andra egenskaper än de jag har idag verkar omöjligt. Då blir det som teater, ett spel och ingenting äkta.  Som något man lär sig och inte något man är.
Vad man däremot kan välja är att lyfta fram och betona vissa av sina egenskaper mer än andra.  Jobba på att bli en bättre lyssnare, behärska sitt dåliga humör och kanske försöka vara lite mer omtänksam.
Vi genomgår alla förändringar och allt eftersom åren går blir vi kanske mer och mer av det som är vi. Vare sig vi vill det eller inte tycker jag mig märka att man med stigande ålder blir lite tydligare på så sätt att vissa egenskaper får fastare konturer. Kan det vara så att livet slipar och mejslar fram en form på samma sätt som vattnet slipar stenarna i havet. Och att man är lite olika på sin resa genom livet. Precis som Humleblomstern som jag tycker så mycket om. Den som först är ljuv och skir som en nyföd bebis för att sedan bli taggig och rebellisk som en tonåring och slutligen lite både och, taggig men också mjuk. Så tror jag att det är med oss människor också.

---