Plommenad

Funderingar i farten

Sensommar

Trots att det fortfarande är sommarvarmt, i alla fall i solen, andas luften förändring. Kanske är det bara jag som känner det. I brytningstiden mellan sommar och höst, när dagarn blir kortare och nätterna kallare lever känslan av vemod. Det är ingen känsla som tar sig stora uttryck utan den porlar fram lite stilla som en rännil mellan stenarna när solen nästan torkat ut bäckfåran. Vemod är ett vackert ord och känslan kräver stillhet. Det är att se tillbaka och varsamt konstatera att allt inte blir så som man tänkt sig men att det kan vara bra ändå.

 

---

Du har sannerligen många finaminnen från denna sommar, jag har aldrig varit på en finare resa än den då vi bilade runt på västkusten i USA
Kramen

Nej då, du är inte ensam om att känna det. Det finns något speciellt i den klara augustiluften och det är ett speciellt sus i vinden...

Känner också så. September och oktober är vackra underbara månader, men ändå börjar den där vemodiga känslan komma när sommaren går mot sitt slut, mörkret kommer tidigare och man vet att det lätta sommarlivet är förbi för den här gången. Vacker bild!

Vemod är ett vackert ord, stilla och begrundande. Liksom melankoli. Känslor som nog behövs mer än någonsin i vårt stressade samhälle. Att stanna upp, iaktta, stanna till i nuet (svårt!). Tids nog är den här, framtiden...
Hoppet har vi ju alltid med oss.