TV
Jag går förbi de engelska radhusen på kvällens hundpromenad. Det är mörkt ute så familjernas tv-skärmar syns tydligt genom fönstren. I nästan alla hus är tv på. Alla tittar på olika program. Så hade det inte varit för sådär 50 år sedan. Då hade det blåvita skenet från tv lyst i kanske två eller tre fönster. Där hade troligtvis fler än en familj bänkat sig för kvällens program och dagen efter kunde alla i fikarummet utbyta åsikter och diskutera programet eftersom alla sett samma, det fanns ju ingen annat att välja på. Alla såg vi Andy Pandy, Ria Wägner och Hylands Hörna. Då kunde vi jämföra våra upplevelser där i fikarummet. Nu delar vi med oss genom att berätta för de andra om det där fantastiska programmet som ingen annan har sett. Det blir en viss skillnad.
Som bildrutor.
Det är helt andra tider och kanaler numera. Så med tanke på hur lite TV jag ser blir jag tyst i vissa lägen...
Trevlig fredagskväll!
Tv´n har en alldeles för stor plats i människornas liv...
Visst är det annorlunda. Hur speciellt är det t ex med Kalle Anka på julafton numera? Men vissa program blir trots allt mer omtalade och sedda av många; idol och liknande. Ha det bra!
Hej! Läser att din mormor var från Åland, va skoj. Har du av tradition besökt henne under åren?
Jag skulle gärna bo på Åland, gillar skärgården, de egensinniga människorna och havet!
TV ja, nuförtiden då maken jobbar kvällar så tittar jag väldigt lite. Borde kanske vara tvärtom att jag tittade mer när jag är ensam. Men, jag väljer hellre datorn eller en bra bok. Att titta på TV ensam blir ett ensamt nöje, det känns verkligen att man inte delar upplevelsen med någon. Det enda programmet jag följer ganska slaviskt är Sjukhuset på trean, varje kväll kl 19 och sen ger jag gubben ett sammandrag av händelserna när han kommer hem. Ganska knäppt faktiskt, men jag älskar sjukhusserier
Kramen
