Leva livet
Människor som bloggar är så upptagna med att formulera inlägg till sin blogg att de missar att leva i livet. Istället för att höra hur vattnet kluckar skriver de om att det gör det. Så kan de kanske vara, för en del men jag kände inte igen mig i det som hon sa där vid fikabordet. Jag vet inte riktigt hur det kom sig att vi pratade om bloggande och bloggare. Jag sa inte så mycket då men har sedan dess funderat en del på det som sas. Hur gör man för att inte vara delaktig och leva sitt liv? En fotograf som letar motiv och ser verkligheten genom linsen, författaren som använder sina erfarenheterna i sitt författarskap, journalisten, konstnären. Det är ju just genom att vara i livet och uppleva det som jag får mina funderingar. Det har alltid varit så för mig att jag funderat och reflekterat Skillnaden mot förr är, att nu har jag en plats att formulera tankarna på där jag dessutom får respons. Det blir en dialog och vips är tanken större än det tänkta. Det fördjupar, förhöjer och förbättrar. Inte upplevelsen i sig men reflektionen av den. Är det inte det som gör oss till dem vi är, att vi har förmåga att fundera och reflektera över oss själva och våra liv. När jag vid vattnet, hör vågskvalpet och sedan skriver om det innebär det inte att jag inte upplever det då, när jag sitter vid stranden. Snarare att jag upplever det igen när jag sedan skriver om det.
Att skriva ned sina tankar och känslor är ett sätt att reflektera över dem vilket jag aldrig tycker kan vara fel! Får man sedan dessutom respons i forma av andras kloka råd och tankar så är utvecklingen inte långt borta!
Ha en fin dag!
Jag kan bara instämma Kersti! Genom att skriva eller på annat sätt dokumentera det upplevda så både återupplever du det och bevarar det längre. Men visst finns det mycket tyckande om bloggar som jag inte känner igen mig i. Jag är oerhört glad att jag började blogga, det ger mig så mycket!
Må så gott!
Tycker som du. Jag tycker att man reflekterar MER när man bloggar. Och så är det underbart givande att få respons och få igång en dialog. Kanske ännu mer när man som jag bor utomlands långt från vänner och familj.
Hur har det gått med din inlämningsuppgift? Jag ska just starta med min. Svårt att bestämma mig för vad jag ska göra. Går igenom mitt fotoarkiv fram och tillbaka, fram och tillbaka.
PS. Glömde ju säga att din bild med fjädern är jättefin!
konstig kommentar tycker jag...varför skulle man inte kunna uppskatta det man senare skriver om...
Jag håller helt och hållet med dig (vilken märklig kommentar, hon var nog bara avundsjuk). En flyktig tanke eller en kort upplevelse kan bli oerhört mycket starkare t o m, just i efterarbetet – skrivande och fotograferande (och tecknande) är en högst djuplodande aktivitet. Själv upplever jag att jag har ett slags "dubbelt" seende vid fotografering och skrivande – ett intuitivt seende vid upplevelseögonblicket, ett analytiskt när jag efterarbetar bilden/texten hemma i datorn. Men emotionell kan jag vara i båda. Jag kan t o m få en helt ny upplevelse av en plats när jag återser den, eller snarare mitt utsnitt av den, på en bild (och jag kan hitta kringelikrokiga vägar till varför jag valde just det utsnittet, lite spännande upplevelsepsykologi...) Jag reser en andra gång när jag går in i mina semesterbilder (kan det bli bättre – och mer prisvärt :-). Några undantag är landskap, och vida vyer, då måste man vara där och suga i sig. Eller dofter/lukter och smaker – där tror jag direktupplevelsen är den enda fullständiga!
Jag tycker definitivt att man reflekterar mer i livet idag än vad jag gjorde när jag inte bloggade. Kan komma på mig att det enklaste ting kan vara en rolig grej att blogga om och man lever sig in i tanken mycket bättre för man får liksom en bild framför sig när man skriver........Kram vännen Mumin
Huvudet på spiken Kersti!
Bry dig inte - man hör så mycket dumt om bloggare. De har ingen aning. Vi som skriver har ju skrivit för byrålådan förrut och då sa ingen någonting om det vi höll på med... det är härligt att blogga. Blogga på. Anne-Marie
Precis som varje människa är unik så är varje bloggare unik för de är just människor.
Alla tänker och reflekterar på sitt eget sätt.
Hörde av en bloggare att hon slutat p g a att hon kände stress inför att formulera sina inlägg. Själv slutade jag för jag tyckte jag upprepade mig....ungefär samma inlägg i januari 2009 som i januari 2008.
All skall väl blogga på sitt sätt och för att uppnå sina egna mål vad de nu är för just den människan.
Ha det bra och njut av att våren kommer med stormsteg eller myrsteg
Intressant..har haft en liknande diskussion om bloggande.
Den personen jag pratade med ansåg att bloggare lever i en konstgjord bubbla och inte är förankrade i det verkliga livet.
Människomötena var på låtsas..osv osv!
Men se då blev jag arg...och sa vad jag tyckte!!
Jag har träffat så många trevliga människor genom mitt bloggande människomöten som aldrig skulle ha ägt rum om jag inte hade bloggat.
Jag träffade ju dig tex..
ha en sköön fredag, kramen
Jag antar att hon som sade det inte själv bloggar?
Såklart att man måste leva det man skriver om, eller i alla fall ha uppsnappat det hos andra eller så..
Ha en fin helg.
Kram!
Mycket bra formulerat, Kersti. Många av oss som bloggar har behov att formulera sina tankar och berätta vad vi upplever. Det ger mig tillfredsställslse och jag känner det inte som ett "onödigt" arbete..
Ibland saknas lusten att skriva. Men då är det bara att invänta ny inspiration..
Allt gott till dig!
Glömde att säga att jag tycker mycket om fjäderbilden!
Håller med dig, men det är klart som alltid kan det väl vara olika - det beror naturligtvis på vad man bloggar om också. Men jag tror nog att de flesta av oss som bloggar gör det för att vi vill uttrycka oss på något sätt. Och visst blir det så mycket roligare när det blir en dialog.
Att du skriver bra, det har jag alltid tyckt... men det här inlägget var det nobelklass på!!
Ett inlägg i bloggdebatten, som jag verkligen vill ställa mig bakom!
Varm kram...
Oj, vad du skriver bra!! Och vilka fantastiskt fina bilder!!
Absolut huvudet på spiken!!!!!!!!!!!!!! Jag håller med till sista millimetern!!! Kärt återseende!
Mycket väl formulerat! Jag tycker att bloggandet ger mig en konstant medvetenhet om det mesta i tilvaron. Jag har alltid iakttagit och funderat och reflekterat, men precis som du skriver, har jag nu ett eget ställe att sätta detta på pränt, där jag också delar med mig av det jag ser och tänker på.
Så fint skrivet Kersti. Att verkligen leva i nuet är svårt men ändock så enkelt bara vi stannar upp.
