Vinden
Jag har aldrig sett några men det känns som om det är fullt möjligt att de har bon där uppe under takåsen.
Vinden är en plats full av möjligheter och speciella dofter, dofter av damm och gamla saker.
När jag går upp för vindstrappan tänker jag ofta på svart-vita svenska långfilmer där de olika gängen i stan tog sig osedda fram genom att springa över vindarna.
Det går inte att komma vidare från vår vind, man kommer bara dit.
Ändå kan jag känna av den där spänningen från filmerna när jag kliver in genom vindsdörren.
*
Så tänker jag ibland, speciellt när jag läser i tidningen om ordningskonsulter som kommer hem till folk och hjälper dem att få struktur i sitt hem, och sedan hålla den ordningen även när konsulten gått därifrån. Jag undrar så hur de bär sig åt.
Men när latmasken kryper fram tänker jag istället att det är mycket mer spännande med vindsförråd som ser ut som våra. För tänk så tråkigt om man har överblick och total koll på vad som finns där inne.
Som det nu är känns det som ett äventyr att bara försöka ta sig in i förråden och man vet inte alls vad man kommer att hitta. Oftast är det inte alls det man letar efter som man stöter på utan helt andra ,sedan länge bortglömda saker. Det kan finnas en glädje i det också.
Numera har jag ingen vind utan grejerna ligger i källarförråd!
Det ser för jäkligt ut där idag vore en bra dag att röja upp.
Men lusten ska finnas också!
När vi sålde huset var det en fasa att röja vinden..oj oj va grejer vi hade sparat på.
Ha en skön dag..kramen
När jag var liten och vi bodde i lägenhet så tyckte jag det var väldigt spännande på vinden. Men för femton år sedan blev jag, å arbetets vägnar, inlåst på en vind för trapphuset var igenmurat. Sedan dess är jag lagom road och vill ha en flyktväg klar...
Kram och hoppas kvällens eventuella pizza smakar bra!
Vinden... där vi spar våra minnen till framtiden. I nuet är den bryggan mellan det som var, och det som kommer... så känner jag litegrann.
Och jag håller med dig...det är ett äventyr, och en glädje att finna något man glömt..
Varm kram...
Ps. DET är en fördel när man flyttar.. då måste man upp på bryggan och rensa...!
Jag är fullkomligt förälskad i det första fotografiet. Det är magiskt. Så känns det att gå upp på en vind. Just så. Vindar är väldigt spännande tycker jag. Anne-Marie
Jag har bara källarförråd - inte alls samma stämning som en vind. När vi var barn hade vi vind på vårt hus och där lekte vi ungar, precis som du säger. Det fanns ett rum som var torkvind där mammorna (på den tiden var det bara mammorna) hängde lakan på tork. Det var jättekul att leka bland dem. Inte fattade vi att de blev smutsiga.
Det är nåt mysigt spännande med vindar. Fast lite spöklikt kan det dock vara.Vi har ett källarföråd. Överfyllt med grejer. Har sagt att vi måste rensa, men det kommer alltid något roligare just då. Så det blir aldrig rensat. Kram
TACK min vän... jag hoppas promenadkliven kommer, någonstans därframme! Just nu blev det bara ett litet plommenadkliv... men det är inte så litet det heller... på många sätt!
Varm kram..
Har varit med och städat ut ett hem där generationer samlat, och aldrig kastat. Det var spännande, frustrerande (varför har dom nu sparat på det här???) och oändligt sorgligt...
Ha, vi har slutat hitta fynd! Med en flytt per år har faktiskt förrådsgrejerna minskat ner till ett minimum! Idag nere vid sjön konstaterar jag att jag skulle vilja ha en hopfällbar stol som jag kunde lämna kvar där, för när jag och jycken går dit vill jag stanna länge! Men, vi hade ju två sådana stolar? Nej, vi kastade nog dem i flytten, svarar sambon..varför, varför? undrar man ibland...(dock ingen jätteinvestering om jag nu vill ha mig en stol)
