Granen
Det är en sån där silvergran med tjocka glänsande barr. Den ser ännu väldigt fin ut men den har spelat ut sin roll.
1844 skrev H C Andersen berättelsen om granen som ville bli allt det som han inte var. Som inte, förrän det var för sent insåg att han inte hade tagit vara på livet. "Om jag bara hade glatt mig då jag kunde. Nu är allting förbi." säger den stackars granen alldeles innan han blir upphuggen till ved och uppeldad under bryggkitteln.
Jag tänker på det när jag går förbi släpkärran. På den sorgliga historien om granen och på hur lätt det är att hela tiden längta någon annanstans.
Vår julgran
Vi kan inte ofta nog påminna oss själva om hur viktigt det är att leva i nuet. Det liv vi har det är här och nu och ingen vet vad som väntar!
Hoppas i alla fall att en skön fredagskväll väntar dig!
Kram!
Visst var det en sorglig historia, den om granen? Men så är det nog för allt levande, alltför ofta kommer de på för sent vad de hara glömt - att LEVA!
Vi får ta lärdom av det och försöka så gott vi kan. Så att vi när den dagen kommer, kan huggas itu och brännas utan att ångra ett enda dugg......
Han var klok gamle H C Andersen. Men levde väl inte heller han som han lärde. Han skämdes ju har jag läst över att vara sagoförfattare - han ville vara "riktig" författare. Tänk - då hade vi inte haft den skatt som hans sagoböcker är.
Nä, du har rätt. Varför jaga omkring, när man kan hitta lycka i ett ögonblick / Anna
Vilka vackra bilder du tar...och så vackra texter därtill, sådana som gör att jag börjar fundera, tänka efter, känna..
Ha det bra.
:)
Den berättelsen är sorglig och tänkvärd. Men varför är det då så svårt att befinna sig i nuet. Jag försöker, ibland går det bra men ändå inte så ofta som jag vill.
