Fundering om strövtåg
Det känns som sommar och granbarr under fotsulorna.
Mina strövtåg i söndags tog mig och hunden till Gålö söder om Stockholm.
Det är där bilderna är tagna. Så ja du har rätt Thord, det är havet.
Du har också rätt i att det är vi som förändras, ständigt.
Precis så som det gör, havet alltså.
Och kanske är det ingen bra idé att se tillbaka.
Bättre sysselsättning är det nog att se sig omkring.
Och det kan man ju också göra på sina strövtåg.
Se sig omkring och framåt, det är melodin! Förfluten tid kan man inte göra nåt åt. Men den finns förstås där, så man kan heller inte förneka den....
kram Ylle
Kersti...dina texter och bilder skänker mej ro i
själen och leder även mina tankar till flydda tider
Den barrprydda mossan framkallar doften av solvarm skogsvandring.Under sommaren tar mina fötter mej ofta till barndomens skogar där jag liksom du kan konstatera förändring och varaktihet.Mina flesta intryck kan jag återigen uppleva precis som i det förflutna och endast i en liten sekund.Just den sekunden flyger flera årtionden tillbaka...när stenen var stor som ett berg...ladan var sagans häxhus...dimman var dansande älvor...över den bottenlösa trolltjärnen...där vi barn befann oss i föräldrarnas trygga närhet.Jag kan fånga minnet... om än bara en sekund....Sedan flera år tillbaka har jag under MINA strövtåg även upptäckt det H. Martinsson så vackert beskriver i sin dikt MULTNANDE STUGA.
"De vita hundlokorna med sitt skira blomsterflor
blev ödestugans sista gardiner.
Det ryggbrutna taket har fallit in i huset.
Stigen är bara ett band av gräsmark där ingen längre kommer.
Men enbusken och stenen har flyttat närmare varandra.
De ska gifta sig om hundra år."
Så blir det när det forna vävs ihop med nuet.
M.v.h.Mie
Strövtåg företas bäst på sommaren tycker jag, det hör liksom ihop. Jag tycker väldigt mycket om att ta hunden til ett nytt ställe och upptäcka det tillsammans.
Strövtåg förknippar jag med långa rundor med Husse och Herr Hund. Kanske går vi ner till stranden och går längs vattnet. Eller så väljer vi vägen längs hästhagarna ut mot det yttersta näset...
Kram och ha en fin fredag!
Vad härligt att gå bland mossa och barr. Jag längtar efter det och borde nog också ge mig ut på strövtåg. Det är svårt att hitta balans mellan att vårda sina minnen, leva i nuet och ha drömmar för framtiden. För även om det viktigaste är att ta vara på det som är just nu, finns ju det andra som viktiga delar av en själv och hur man är.
Hejsan Kersti!
Visst är det den vanliga björnmossan den som björnen bl.a. bäddar sitt ide med - så vackert grön, saftig, solbelyst - känslans eufori.
Tänker på Harry Martinson (mossa och Martinson är för mig synonyma) som på äldre dagar med ett ord ville beskriva barndomens många strövtåg i skogen - hur det kändes att gå och springa barfota på björnmossa.
Efter åtskilliga dagars funderande utkristalliserades ett ord
" borstmillionskt "
Ljuvligt är det kroppsliga strövtåget - och senare i stillhet med "tanken" strövtåga genom alltets många dimensioner och oändliga vidder.
Ströva vidare Kersti!!
Hälsningar från thord.
Ser ut som ni har vår i Stockholm
Ha en bra fredag
Både vackra bilder och vackra ord. Vilsamt för själen att se och läsa. Det behövs som motvikt.
Gålö är ett underbart ställe för strövtåg. På den tiden vi hade bil åkte vi ofta dit. Numera tar latmasken överhanden - men så himla besvärligt med bussen är det ju faktiskt inte. Tack för att du påminde mig om det här Smultronstället.
Fint! / Anna
Gålö är fint.
Trevlig fredagkväll!
/Imagine
... vackra vackra vän!
Att se sig omkring är nog viktigare än att se bakåt... men kanske först då vi verkligen har lämnat det som låg bakåt i vårt sinne, och som vi ännu inte har kunnat lämna! Jag vet inte... bara spånar utifrån ett kaos...
Kram min vän../Elisabeth
Tack för att du alltid sitter en stund hos mig... mindre ensamt så..!
IMOrgon blir Det skogen! a-m
Vi vandrade på Gålö för längesedan. Det var försommar och barren på skogsstigen luktade varmt. Lukten påminde mig om min fars och mina skogspromenader i barndomen. Han tog upp sin näsduk och plockade blåbär i den till mig. Det var söndag och allt var bekymmerslöst och lyckligt.
