Offentligt /privat
På tunnelbanestatonen dricker hon sitt morgonkaffe och fixar sin makeup. Väl på tåget får jag höra allt om hur den gångna helgen varit och vem som sagt och gjort vad. Men eftersom det är människor jag inte känner och jag dessutom inte hör vad den i andra änden av samtalet säger blir det hela bara störande och inte ett dugg intressant. Annars hör jag till den nyfikna sorten. Du borde bli spion säger mina barn som ibland tyckt att jag haft väl mycket koll.
Men när det privata flyttar ut i det offentliga rummet så till den milda grad att jag inte har en chans att komma undan, då blir jag lite illa berörd. Nu hör jag en röst som säger, är inte bloggandet just det. Att lägga ut sig i det offentliga rummet. På ett sätt är det kanske så men här har man i alla fall ett val. Jag kan trycka bort sidan och aldrig komma tillbaka dit, jag kan välja vilka vägar jag ska ta på min väg genom cyberspace. På tunnelbanan är jag fast med näsan i samma höjd som mina medresenärers armhålor (det är trevligare på morgonen än på eftermiddagen) och med deras liv ringande i öronen. Kanske är det därför så många har sina egna musikmaskiner ständigt inproppade och uppkopplade i öronen, som en buffert mot de andras verklighet som de inte har valt att ta del av.
Nog är det de mest otroliga saker folk kan vräka ur sig i sina mobiler. Och precis som du säger finns det situationer man inte kan komma undan! Det kan bli lite väl mycket imellanåt, även för oss smånyfikna:)
Ja det går ju inte att undgå att höra vad folk säger eller hur? Så nyfiken är du nog inte, men det är ett evigt babblande i dem där mobiltelefonerna. Värst är det väl när folk går och pratar rätt ut i luften när dem har handsfree.....så tror man att dem pratar med en själv ha ha. Kram vännen! Mumin
Usch, jag kan nog vara så där. jag borde tänka mig för. På riktigt!
Det stämmer nog att många väljer att lyssna på musik för att skapa sig ett fredat utrymme mitt i det larmande offentliga rummet. Det är inte behagligt när andras privata angelägenheter kryper innanför den egna komfortzonen.
Själv förundras jag över att folk pratar så högt i sina mobiler! Man kan faktiskt inte välja bort att lyssna!
Trevlig fredagskväll!
Ibland kan det bli för mycket! Visst är det trevligt med samtal runt omkring, men just i mobilen verkar det lätt kunna bli för privat, för högt och för påträngande. Trevlig andra advent!
Ja vissa samtal vill man slippa...en del pratar ju verkligen högt och brett i sina mobiler, oerhört irriterande.
Ha en skön helg..kram kram
Det borde vara helt förbjudet att störa sina medresenärer som så många gör i T-banan. Jag begriper inte att folk ej klarar av att bara vara, låta tankarna vandra som de vill i hemlighet, läsa en bok eller en tidning.
Och sin morgontoalett borde de göra hemma. Jag tycker faktiskt att många är helt hänsynslösa mot sina medmänniskor.
Ibland har jag tänkt att mann borde ta med sig en sådan där papperstuta (som rullar ut sig och låter illa) och blåsa i den framför dem som pratar i sina mobiler - störa dem som de stör oss andra.
och en sak till: så högljudda de är!
Ja, det är precis därför man blockerar med musik i öronen, jag orkar inte höra fler fjortisberättelser om vilken snygg/ful grabb som gjorde/inte gjorde vad i helgen.. bra skrivet ^^
Nu fick jag en riktig deja-vu...
Precis som du upplevde jag tiden i tunnelbanan när jag bodde i Stockholm. Jag satt alltid med en bok framför näsan och försökte läsa, men oftast var det som förgjort, kunde inte låta bli att lyssna på vissa konversationer. Ändå var detta före mobiltelefonernas tid, nu är det ju ännu värre när alla sitter och basunerar ut sitt privatliv i mobilen!
Nä, tacka vet jag fågelkvitter och trädens sus, hihi
Kramen
Usch ja, det är en tråkig avigsida med mobiltelefoner. Jag tycker väldigt illa om att prata i telefon när andra hör på så jag undviker att använda min på såna ställen. Medan andra säkert njuter av det att ha en publik.
Man märker en viss skillnad här i Brasilien gentemot Sverige tycker jag. Här är det mera statusfyllt att ha en mobiltelefon så här rings det för fullt när man sitter på en restaurang t.ex. för att äta. Det tycker jag har minskat i Sverige.
Dessutom pratar man så högt här! Men som tur är så är jag så pass dålig på portugisiska att jag kan koppla bort det störande samtalet.
Japp, störande var ordet! Och bloggande.... tjaa, visst kan det vara privat. Men ännu hellre "bara" personligt... som Din blogg! God Jul!!! hälsar Ylle
