Måndag
Det var rörelsen och det långa, fladdrande, ljusa håret som fick mina tankar att gå till en smäcker vildhäst med lång böljande man. Sedan funderade jag ett slag på varför jag och kanske också andra så ofta försöker få saker att likna något annat, det påminner om... och så sällan låter dem stå där för sig själva.
John Fowles skriver i sin lilla bok Trädet "Det finns ett konstant behov eller tvång att söka efter nya objekt och nya namn - när det gäller naturen efter nya arter och erfarenheter. Det vardagliga blir så bekanta att det varken ses eller hörs, så välkända att de blir okända."
Är det för att göra det vanliga, osynliga synligt som vi hela tiden liknar det vid något annat?
En osynlig vanlighet
En ros av trä... kändes den nästan som!
Men något som får allt annat att förblekna...
Sov gott..varma kramar..
Det första jag tänkte på när jag såg bilden var, en skogens ros. Så vackert du fångat den.
Kram...
Hej,
tittar in och läser och begrundar...en fin bild.
Kram:)
Ja det kan man undra..så gör man ju ofta liknar saker vid något annat!
Ha det bäst..kram
Marianne Fredriksson har beskrivit något liknande i Noreas bok. När Norea ser ett djur och är övertygad om att det är Gud som visar sig
djuret. Så säger Eva, hennes mor, ja men titta där är en (och så namnet jag kommer inte ihåg om det var en iller eller nåt liknande) och hela uppenbarelsen försvann för henne, bara för att man satte ett namn och etikett på det. Tänk om vi bara kunde uppleva - och inte sätta etikett. Tror vi skulle få en anna kvalité då.
Kotte från kottarnas rike... du skulle göra en detaljbok. Gillar...gillar...gillar. Anne-Marie
Fantastiskt djup du fått i bilden, kommer ihåg en gång för över tio år sedan då vi var luspanka, bodde långt ut i skogen och eldade med ved, ---som var en bristvara. Vad gjorde jag, långtidssjukskriven och utmattad, jo jag o jycken gick långa promenader, jag med en kasse i handen. Där samlade jag kottar,,,att bränna i spisen
Nostalgi!
Gillar, gillar, gillar en gång till. Och dina texter... gillar, gillar, gillar. Flera gånger om. Din bloggarvän...Anne-Marie
