Upptagen var god dröj
Ta tillvara ögonblicket.
Idag har jag sett:
Ammande mamma tala i mobiltelefon.
Pappa och barn hand i hand, pappa talar i mobiltelefon.
Husse och hund, husse pratar i mobiltelefon.
Mormor och barnbarn, mormor pratar i mobiltelefon.
På många sätt är det bra med telefon men jag undrar om vi inte skulle spara lite på orden.
Måste allt sägas genast.
Och hur klarar vi att uppleva ögonblicket nu och här om vi samtidigt pratar med någon annan där?
Jag tror vi lätt missar spädbarnets blick, barnets berättelse om dagis idag, hundens glada svansvift och barnbarnets förtroende.
Ett ögonblick...
Ja mobiltelefoner är STARKT överskattade, enligt min åsikt. Det är till och med över gränsen för oförskämdhet många gånger, när folk släpper sitt samtal och/eller sällskap här och nu för att svara i den förb..
telefonen. Och dessutom fortsätter att prata goja. Att ta ett viktigt samtal och avsluta snabbt kan väl vara OK. Men jag undrar också som Du, hur i all friden kunde vi överleva förr, utan nallar...???
Så rätt det är, att ta vara på tiden...Men vi glömmer, ångar på i ett snabbt tempo...
Ha det fint. Så vackert det är här inne.
kram:)
Håller verkligen med dig. Jag stretar emot så mycket jag kan. Har bara mobilen på när jag skall träffa någon, om försening skulle uppstå och som säkerhet i skogen på hundpromenaderna. Det gäller att vara här och nu så mycket som möjligt.
Visst är det eken vid Flaten Duktigt av dig att känna
igen den.
Jättejättesant. Men hur har du fått ditt copyrightskyddet... det vill jag också ha... bilderna vandrar iväg... Vackra människa så mycket vackert det finns i dig och i dina ögon. Anne-Marie
För det första vilken underbar bild...för det andra håller jag med dig till fullo!
Ha en skön helg..kram
Du trogna läsare... bloggvännen Anne-Marie
För mig är mobilen en livlina nu... men det är ju också som du säger.. viktiga ögonblick går förlorade när mobilen blir den vi väljer att kommunicera med.
Varma kramar...min vän..
Ja men jo... Precis så. Att vi glömmer bort att vara närvarande. Vi missar att vara delaktiga i de ögonblicken som vi sedan kommer att skatta högst den dag då allt ska summeras. Sorgligt!
"Samtalet är vår profet..." säger Jonas och Musse (Jonas och musses religion). Jag önskar att flera valde att se det på de viset...
Kram i natten!
Ofta är det bara nonsenssamtal i mobiltelefon. Hur klarade man sig förr?
Underbar bild och underbart inlägg. Just precis den iaktagelsen har jag också gjort. Visst är det bra att kunna vara tillgänglig, framför allt för sina barn när de blir större och behöver kunna nå en. Men alltid. När mina barn var mindre (och det är bara några år sedan) pratade jag med många i parken, men när jag är där idag är de flesta vuxna upptagna i sina telefoner. Eller på restaurang - det måste ju vara meningen att man har gått ut tillsammans för att kunna prata med varandra.
Hej. Hittade din blogg och blev alldeles glad inuti. Vilka ord och vilka bilder! Jag kommer tillbaka. / Anna
Jag ser att vi är många som tycker som jag. Visst är det bra att ha en mobiltelefon i många lägen men som Nicoline skriver, är många samtal sånna som man kanske kunde låta bli.
Anna: Roligt att du tykte om vad du hittade på mina sidor, välkommen tillbaka.
Så rätt du har, och så klok du är! Det borde vara obligatoriskt besök här på din blogg varje morgon för alla!
Ser att kommentarerna haglar om detta gissel! För det är precis vad det är! Minns när min ex-man skaffat sig en mobil i början av 90-talet. Han var egenföretagare och skulle alltid vara nåbar. Fiffigt tyckte vi, tills vi åkte på segelsemester o mobilen ringde på havet mellan Sverige och Finland. Inte ett dugg mysigt! Själv använder jag ingen, har en för nödfall men tyvärr glömmer jag bort den så den är aldrig laddad, haha
Ha en trevlig helg!
