Tillfreds
Nöjd och tillfreds med mitt liv.
Det betyder inte att jag avstannat, stagnerat, nej snarare att förändringarna sker från en trygg bottenplatta.
Självklart finns det sånt som jag är mindre tillfredställd med. Sånt som jag önskar vore annorlunda.
En del kan jag förändra, annat inte, så är det i livet.
Man kan inte vara glad jämt. Det vore som att bara uppleva en årstid.
Kanske passar det någon men jag tror att det där spänningsfältet som uppstår mellan glädje och sorg, fest och vardag, varmt och kallt är viktigt.
Om man vågar vara i det en stund tror jag att det kan tillföra oss viktig kunskap.
Kunskap som gör oss, om inte till bättre människor så ialla fall lite större på något sätt.
Under ytan.
Så bra det låter med en trygg bottenplatta! Det är precis vad vi människor behöver! Man kan dessutom vara nöjd med livet även om man inte förändrar allt hela tiden! Kloka ord att läsa på morgonkvisten.
Ha en findag!
Det kanske ligger en del i ordspråket att man lär så länge man lever. Förväntan är en fin känsla.
Kram
Så bra skrivet. Att vara nöjd, behöver definitivt inte betyda att man stagnerat. Jag tycker att det är en stor gåva att kunna känna sig nöjd över det man har. Alltför många springer hela tiden fort för att fånga något de inte har och missar det de har. Sen är det klart att det går att vidga sin värld utifrån detta.
Så bra du beskriver det. Jag är också nöjd och tillfreds med mitt liv. Ibland tycks det dessvärre reta folk. Men det får stå för dem.
Jaaa...Kersti...förnöjsamhetens porlande känsla existerar nog endast i de "enkla" tingen, i det lilla, i det opretentiösa, "oansenliga", ödmjuka, omtänksamma, tacksamma - långt från prislappar, status och ha-begär.
Och kanske skulle vi inte skynda...skynda så förfärligt utan vänta mera, bejaka, utöva långsamhetens kultur.
Allt detta - insikter, kunskaper som vi människor en gång haft, alla vi men slarvat, tappat bort, glömt bort. Inte valt bort men ändå förrunnit någonstans efter vägen in i vår galna pryl, statusjakt, jakt efter lyckan, som man möjligen kan bli ägd av någon äkta innerlig stund men näppeligen köpa.
Det är nog de enkla företeelserna, tecknen, som ändå håller måttet till slut - skänker ro, trygghet, FÖRNÖJSAMHET - detta stora, stora underbara ord.
Jag gillar att vänta: till den som väntar kommer världen säger ju poeterna och ibland skriver de en väntansdikt:
"...Skogarna bjöd mig och jag gick ut; vågorna
kommo bedjande till mina fötter och jag satt
kvar hos dem.
Då gjorde jag ingenting och det var både
ofta och länge...
Carl Jonas Love Almqvist (1793-1866)
Väntan, 1850
Natti natti. Suss sött. ALLA.
Men...men vänta!
Under ytan - under huden.
Den längsta resan - in i själen.
Det är nästan så att man kan röra det där innanför. En tunn hinna bara. Glasklart sikte. Vackert. A-M
Tittar in och tar till mig av dina kloka ord. Så stämningsfullt här inne...Känner att själv är jag sällan mellan de tillstånden...antingen är jag så fruktansvärt lycklig (allra oftast) eller precis tvärtom. Så kan det också vara. Men att känna sitt liv, uppskatta det, ta vara på det...sånt jag kommer att tänka på när jag läser. Tack.
Nöjd. Själva ordet smakar förträffligt. Lycklig, då har man spänt upp några snäpp, euforisk - det liksom svindlar i kropp och själ då. Men som Du skriver, det mesta pendlar upp och ner, humöret, temperaturen, själstillståndet, allt...
En sån vacker bild. Påminner mig om min lilla dikt "Ett löv i en frusen vattenpöl. Men under den frusna ytan, den hårda kalla ytan. Ett löv - ett liv..." Ha en bra fredag!
kram
Ylle
Kloka tankar och ord.
Att vara nöjd är väl härligt!
Tänker på Alfonsboken där pappan och Alfons vill ha kul jämt och kloka farmor bara skrattar åt dom!
Ha en skön helg..kramen
Det känns som om du skriver om ordet som jag tycker är så svårt att beskriva: förnöjsamhet!
För många levs livet i ytterligheternas utkanter, och för många är det en ständig gråzon... men det är nog inte så viktigt var man befinner sig... utan kanske att man vågar vara där, och vara tillfreds! Precis som du säger...
Varm kram... alltid!
