Latmask
Jag är en riktig latmask innerst inne men det märks nästan inte alls. År av påverkan från Luther och duktiga flickor har gjort att jag nästan helt tappat bort den, latmasken alltså. Jag säger att jag njuter av att göra ingenting men det är inte sant. Det händer det nästan aldrig att jag inte är i farten och om det händer så glömmer jag bort att njuta. Jag är liksom inte där. Nu till sommaren har jag tänkt att jag ska hitta tillbaka till latmasken. Jag kommer att träna stenhårt på det. Till min hjälp har jag en bok som jag fått av min förnuftiga man.
Latmaskens favoriter av Stephen Robins
Och så en otroligt skön hängstol att gunga i.
Välkommen till bloggvärlden! Så kul att du slagit till! En av mina bloggvänner kallar sin blogg för "Latmasksamtal". En annan, Anki från Haparanda, skrev för ett tag sedan att hon gjort slut på ett långvarigt förhållande. Det var så roligt skrivet, hon menade att "han" var latmasken och nu fick det vara nog. Då skrev jag att jag kanske skulle inleda ett sådant förhållande i stället.
En gång när Erik låg och slappade i soffan sa jag åt honom att han var lat. Han svarade:"Ja, det är så skönt. Det borde du prova någon gång, Mamma."
Kramar till dig, Kersti!
Hej - latmask - som inte syns. Nej maskarna gömmer sig i jorden - jag är vilsam där det inte syns. Vilan är min egen och tar sig vilka uttryck som helst. Men det är min personliga vila - latmask - kanske när jag gör det som jag tycker om att göra -
Anne-Marie
