Funderandet
(pastor, författare och krönikör).
Man kan bara ödmjukt känna att man förändras en smula.
Men något litet vill jag dela med mig av.
Hans tankar om att våra värderingar är det som först går förlorade i vårt höghastighets samhälle.
Och det av den enkla anledningen att värderingar kräver eftertanke och eftertankar tar tid.
Det är viktigt att ta sig tid för att fundera.
Men som han sa, funderandet är en konst som alltmer går förlorad i vår tid.
Så med anledning av det vill jag åter slå ett slag för mellanrummet, tiden när vi ingenting särskilt gör.
Tomrummet som betyder så oändligt mycket.
Globen i natten
Det är viktigt med mellanrum. Tid då man inte börjar trixa med saker på mobilen eller ringer någon, utan bara låter tankarna leva sitt eget liv. Jag önskar dig en riktigt god jul redan idag! Ha en skön helg med tid för både tankar och aktivitet! Kram Eva.
Den föreläsningen skulle jag velat varit med om. Funderandet är verkligen något som fattas i dagens stress. Själv har jag på grund av min armskada dock en massa tid att fundera och det är väl den enda fördelen med min situation nu. Vi får fundera mer under 2008....vi utser nästa år till funderandets år.
Är helt övertygad om att han har rätt i det han säger. Vi behöver tid att reflektera och bara få "va"!
Ibland behöver man korta ner gräddningstiden ca tio min. Om bröden ser ut att bli mörka så lägg ett bakplåtspapper över. Lycka till!
Kram!
Detta som du skriver om är nog det viktigaste ämnet av alla. Det är först när vi vågar stanna upp och tänka som vi kan inse, IN SE, saker och ting. Om vi springer på så tar vi bara fart... men glömmer bort varifrån vi startade och vartviärpåväg... miljön går åt fanders om vi inte stannar upp. Det är vår överlevnads viktigaste förmåga du skriver om... jag måste ärligen säga att jag inte riktigt orkar med det ytliga länge... och jag finner den hela tiden då jag är i handelns springochsprång... men jag är också där... springer kring och letar ting... men undrar alltid varför... Allt gott. Du är min synligaste trognaste läsare. Jag tror du har skrivit på alla mina inlägg sedan du första gången besökte mig. Det är något slags speciellt förhållande. Jag har funnit dig, du har funnit mig... vi har våra ord ihop. Fast var och en för sig... Det är en ganska vacker tanke tänker jag. Må det allra bästa Kersti, hoppas julen ger dig det du önskar av den... Kramar i massor - din bloggvän... Anne-Marie
