Djungelboken


Jag kom helt plötsligt, oförväntat på teater,
 Vi såg Djungelboken.
Det var bra,riktigt, riktigt bra.
Det var fartfyllt och våldsamt.
Det var roligt och dubbelbottnat.
Men,
föreställningen lämnade kvar en lite ledsen känsla.
En känsla av den där ofrånkomliga förändringen.
Känslan av att de där nästan vuxna här hemma är på väg iväg.
Att de snart måste finna sina egna stigar när de ger sig av ut i djungeln.
Stigar där jag inte kommer att följa dem, stigar som jag inte vet något om.
Jag känner redan saknaden...

image136



Nypon


Varför säljer man inte färska nypon i affären eller på torget?
Man kan köpa alla möjliga andra mystiska frukter som Carambola, Cherimoya, Kiawano och Pitahaya men inte nypon. Jag undrar vad det beror på.
När jag ställer frågan till min familj får jag svaret: Folk vill inte göra egen nyposoppa, och de som mot förmodan vill det plockar sina egna nypon. Kan det vara så?
Kommer att tänka på när jag en gång för länge sedan plockat nypon och skulle göra nyponsoppa.
Jag bodde fortfarande hemma hos mina föräldrar. Min mamma pluggade engelska ,om jag inte minns fel och fick absolut inte störas.
Vi hade en hushållsassistent som jag använde. Jag antar att jag skulle mala nyponen i den på något sätt. Jag kommer inte ihåg hur jag gjorde, men helt plötsligt lät det förfärligt och flera små järnbitar flög igenom rummet (eller var det kanske bara en). Jag hade lagt ner nyponen precis som de var utan att kärna ur dem först. Kärnorna satte sig som cement i apparaten.
Jag har ett vagt minne av att jag störde min mamma ett antal gånger under processen och att hon inte direkt uppskattade det.
Om det blev någon nyponsoppa? Jodå, det blev soppa och jag minns den som den godaste jag någonsin ätit.

image127



Att veta


Jag har funderat på varför alla i min ålder vet att fästingar håller till i alar.
Jag känner inte någon som har sett en fästing i en al.
Jag är tämligen säker på att fästingar inte bor i alar.
 Ändå säger vi att fästingar håller till i alar.
Är inte det konstigt.
Jag undrar om det finns fler saker som alla "vet".

image119




Orkidéer och människor


Imorse stod jag och tittade på mina fem orkidéer.
De ser rätt oansenliga ut när de inte blommar,
ingenting speciellt liksom.
Men plötsligt visar de en annan sida, 
En fest och glamour sida  som man inte kunde ana innan blommorna visade sig.
Jag tänker att det är likadant med oss människor. De flesta av oss är ganska vanliga,
ingenting speciellt liksom.
Tills man lär känna, kommer nära då visar vi också helt andra, oväntade sidor.
Det finns inga vanliga människor
Visst är det fantastiskt

image111


En dörr


En dörr kan vara symbol för något positivt, en öppning i tillvaron, en möjlighet.
Men det kan också vara motsatsen, man blir utestängd, får inte chansen.
Den här dörren visar inte riktigt på vilken sida den står.
Men eftersom jag sett vad som finns på andra sidan vet jag
att den kan erbjuda en frizon en plats att vila på.

image96

En en dörr 
Hemlighetsfull ruvar den på sin historia
kanske 
en berättelse om hårt arbete och smidda spikar 


image105
När dörren är öppen.


Ledighet och anarki


Ledig.
Och genast fyller jag hela dagen.
Planerar i huvudet och lämnar inga vita fläckar.
Det är som med anarki tänker jag, när jag på morgonen promenerar i skogen.
För att kunna samverka och leva tillsammans krävs överenskommelser, regler, struktur.
Därför är anarki en omöjlighet.
För att jag ska kunna fungera och få saker gjorda krävs en plan, en skiss, en ordning.
Det gör att min dag är fylld redan innan den börjat.
Nästa lediga dag ska jag vara lite mer anarkist.

image97


Händer


Jag har läst : Medan handen arbetar vidgas blicken.
Nio författare och skribenter skriver om vad som händer med tanken när man kopplar bort hjärnan och istället låter handen arbeta med något rofyllt och lustbetonat.
 "Vad som händer när hjärnan låter handen och hjärtat ta över".
På baksidan av boken kan man bla läsa följande:
"Vi lär med handen, säger Aristoteles. Sedan minns handen.
Teorin stiger ur handgreppet. 
Man måste göra för att förstå."

De orden väcker en massa tankar hos mig.
Hur fungerar det för de rörelsehindrade barnen som jag arbetar med?
Många av dem kan inte göra med sina händer. De kan inte hålla i pennan och forma bokstäverna, inte skriva på tangentbordet, de kan inte klippa ut och klistra upp. Någon annan måste göra det åt dem.
Hur påverkar det deras lärande, deras kunskap när händerna inte får känna på, erfara.
Kan man förstå utan att kunna göra?

image93
Händer som gör


Färg


Jag har funderat en del på hur vi kan veta att vi ser samma färg.
Jag har kommit fram till att det kan vi inte, veta alltså.
Det jag ser och kallar för rött kanske någon annan ser som grönt men benämner rött.
När vi är små lär vi oss vad färgerna heter men ingen vet att det är samma färg vi ser.
Så blått för mig kanske är grönt för dig, svindlande tanke.
Å andra sidan spelar det ju ingen som helst roll.

 image91
Grönt för mig.


Nyare inlägg
RSS 2.0