Plommenad

När jag var mycket ung d.v.s. i slutet av sjuttiotalet, hade jag fullt av växter överallt. Jag och några av mina vänner köpte sticklingar och krukväxter, bytte med varandra och ägnade en hel del tid åt att pyssla med de där växterna. I stort sett alla dog. Ja inte på en gång men lite pö om pö. Jag tror inte att jag var den där hängivna odlaren på riktigt, jag hade inte det rätta tålamodet. Visst gillar jag växter men de jag har hemma nu är de som överlevt den nyckfulla omvårdnaden, de som tål lite vanvård. 

Sedan kom det smygande, lusten att pilla ner saker i jorden.  Jag tror att det började med Anna Bergenströms "Annas örtagård". Jag blev så inspirerad så att jag gjorde mig en egen. En rund med gatstenar som kantmarkering och fylld med timjan, lavendel, gräslök, salvia, persilja och malvor.  Det är perfekt. En trädgård som i stort sett sköter sig själv och där jag kan sitta och njuta av doften och fjärilarna.  

Sen började jag läsa Slottsträdgårdsmästaren Hasses blogg och blev nyfiken på hur tomaten Sungold smakar. Hasse skrev om Lena Israelsson och hennes bok Köksträdgården. Jag tänkte att den är en bok jag kan komma att behöva och köpte den. Alldeles i början finns ett kapitel med rubriken snabbodling. Det börjar: Är du nybörjare och dessutom otålig? Det är ju precis så som jag är.  Ändå tog det ännu några år innan jag kom till skott (så otålig var jag kanske inte trots allt).  Men sedan två år tillbaka odlar jag i två stora lådor på torpet. Det är helt magiskt. Jag stoppar ner ett antal frön och sedan växer det så det knakar. Jag har knappt behövt varken vattna eller rensa. Bara skörda.

I år har jag förgrott lite här hemma. Nu undrar jag var jag ska göra av allt innan det är dag att sätta ut det. Persiljan och Bladamaranten växer så det knakar och pac choi likaså. Lite sämre är det med tomaterna. Men några stycken har i alla fall grott. Så förhoppningsvis kommer jag att skörda några Sungold tomater i sommar. Det ska verkligen bli spännande.

---