Plommenad

Funderingar i farten

Lördag

---

Idag var det vackert väder och städdag i föreningen. Det är alltid lika trevligt att träffa sina grannar. Det är som om hela huset går i ide på vintern och så på städdagen tittar alla ut igen. Det blir ett glatt återseende där man förvånat kan kontatera att de flesta faktiskt bor kvar. 

Inte ett enda foto tog jag idag men rensade desto mer ogräs. På eftermiddagen försökte jag mig på att ta kort på blåmesen i fågelbordet men fågelfoto är inte min grej. Jag tror att jag ska ge upp det, jag är ju faktiskt inte alls intresserad av fåglar så på något sett verkar det fånigt att ens försöka. 

Porträttfoto har jag inte heller ägnat mig åt idag men där finns i alla fall en vilja att komma vidare. Men det är med det som med så mycket annat att ju mer man kan desto mer inser man att man inte kan. Det var lättare att fotografera i början när jag inget kunde. 

 

---

 

Men vem är den fina fotomodellen?
Jag köper också en hel del kläder på Pingstkyrkans loppis i stan, i fredags blev det en kofta och en vårjacka, tillsammans kostade de 85 kronor. Det är dock inte alltid så lätt att hitta lämpliga storlekar när man drar en större storlek.
Nu har ni det då städat o snyggt i närområdet, det har inte vi! Sopbilen kommer först om en månad, man drar in grus i mängder och ingen har heller plockat skräp, funderar på att göra en insats i veckan som kommer.
Kram

Visst är det lättare att fota när man ingenting kan. Jag kände hur min fotolust försvann när jag gick på fotoklubbens möten där bilder dissekerades, analyserades och värderades. Det blev så mycket prestation, och så lite glädje och spontanitet.

Du har så rätt i det där med att det blir svårare när man kan mer. Vad bra att din vackra dotter gärna bli avbildad. Porträtten på henne är väldigt fina!