Plommenad

Funderingar i farten

Ingen koll

---

Telefonen är som vanligt försvunnen, det är alltid lika irriterande. När jag ringer upp den ringer det i min närhet men jag har svårt att lokalisera ljudet. Det verkar vara i hallen men väl där låter det mer som om den är i köket. Så springer jag runt som katten i visan som jagar sin svans. Efter några turer fram och tillbaka hittar jag den äntligen....i min bakficka. Är det åldern eller har det varit lite mycket på sistone? 

 

---

 

Ha ha lite roligt var det allt:)) Kram

Håller med, lite roligt var det allt ;-)

Det har nog varit lite mycket tror jag.

Aldrig åldern!

I dag la jag jackan och mobil på biltaket medan jag drog av mig stövlarna.

Sedan tar jag jackan med ett "svisch" och vad händer med mobilen? Japp, tjong ner i garagets betonggolv.

Jag är imponerad över att den höll, jag är mindre imponerad över mitt närminne, i det närmaste förskräckt ;)

;)Nej inte beror det på åldern...inte än.
Maken svär så att det osar här. Han upptäckte alldeles nyss att telefonen var borta. Gissa var den befann sig...Jo, i hans shorts som han precis tvättat i maskin! Det verkar inte som om den tålde 40 gr. kulörtvätt. Lite konstigt eller hur?

Hihi, det beror på att vi kvinnor ska ha sådan simultankapacitet och kunna koncentrera oss på fjorton saker samtidigt. Vi lyckas inte alltid!
Kram på dej