Sorg
Idyllen är skakad i sina grundvalar. Det är inte på tv, det är verklighet och det händer här. Stämningen är lika tryckt som junivädrets grå regnhimmel. Det går inte att förstå trots att det är det vi försöker hela tiden, förstå och förklara det obegripliga.
Jag tror att det kan vara en ofattbar tunn hinna mellan förnuft och galenskap. I vissa lägen kan det galna te sig förnuftigt. Jag tror också att vi alla bär tragedins frö inom oss men att de flesta av oss, för det mesta vet hur man hindrar det från att gro. Nu är det svåra att inte låta hatet få fäste. Ord som misskund och barmhärtighet är de som dyker upp i mitt inre. I detta drama finns inte offer och förövare här finns bara offer.
Oj vad tragiskt:( Man har ju inte ord när sådant här händer men du beskriver det så bra som bara du kan min vän och vilken underbar bild du har tagit!! Hur kan du??? Kram Mumin
Åh, så fruktansvärt tragiskt! Så det är i ert område det har skett. Är det någon ni kände bra?
Kramar!
Fruktansvärt!
Livet är så otroligt skört.
Så finstämt (om man nu kan använda ett sådant uttryck i detta svåra) du skriver om det ofattbara tragiska. Å precis som du säger... det finns inga förövare, bara offer!
Varm kram...
Det finns bara offer... är helt sant.
Den största frågan är "Hur blev det så, här?" Ungdomar på väg ut i livet. Jag förstår ingenting.
Ibland händer det som inte borde hända och vi omrking står som frågetecken.
Mina tankar går till allas föräldrar. Hur ska de orka? Hur ska de klara av att leva vidare med all sorg och smärta.
Jag förstod att det tragiska hände nära där du bor. Det är så ofattbart och fruktansvärt tragiskt. Hur kan det gå så långt?
Jag förstår inte...
Det snör sig i halsen när man tänker på alla inblandade. Så onödigt och så många liv som förstörts. Mina tankar går till allas föräldrar. Hur kunde det hända och vad är det som händer?
Det går kalla kårar i kroppen. Hur växer dessa barn upp? Normer och värderingar suddas ut, var är gränserna? Stackars alla!
Visst är det både ofattbart och tagiskt. Dessutom så fruktansvärt meningslöst... Ibland undrar jag hur människor klarar av att bli hela igen...
Det är otroligt svårt att förlora en älskade människ i en olycka, men hur mycket svårare måste det vara, när det var mord? Vad måste föräldrarna av flickan gå igenom nu? Det finns ju ingenting som kan ge tröst.
Det är svårt att finna ord, och svårt att förstå. Så oerhört tragiskt. Många kommer bära med sig denna händelse genom hela sitt liv. Må det finnas kraft och kunskap att hjälpa alla de drabbade, inte bara nu, utan under lång tid framöver.
Med sorgset hjärta sänder jag en stor varm kram denna junikväll.
Usch ja, tänk, jag bodde i den "idyllen", Stureby, på åttitalet med min dotter. Underbar personal i skolan och på fritids, underbara ungar...och det är det säkert fortfarande. Men, när en spärr släpper någonstans, då blir konsekvenserna förödande! Jag kan inte i min vildaste fantasi ta in detta som hänt i min skalle, hur ska då de som drabbats kunna göra det? Hur lång tid tar det innan de själsliga skadorna blir till ärr? Hittar inga svar, stackars stackars ungdomar, både förövare och offer...
Kramen
Så oerhört tragiskt.
Jag undrar om de har förstått..pojken och flickan som inblandade.
Kram
