Tillbaka
Lite långsamt hittar jag tillbaka till mig själv. Ler igenkännande och hälsar lite blygt. Javisst det var ju så här det brukade kännas, förut när jag var mer mig själv. Tänk att jag nästan tappat bort det helt och hållet. Vilken tur att jag fick syn på den sista lilla biten innan den försvann runt hörnet.
Nu när energin långsamt, väldigt långsamt återvänder har ett nygammalt skrivbord tagit plats i sovrummet, det är mindre än det andra men mycket, mycket trevligare och mina fårtavlor har fått ta plats på väggen bredvid. Köksfönstret är putsat och nystrukna gardiner på plats och sist men inte minst, yngsta dottern och jag har bakat munkar. Goda sockersöta munkar. Inte visste vi att det var så lätt.
Konstnären heter Helena Sellergren
Munkar är mums!
Fortsatt trevlig helg!
/ Imagine
Munkar är alltid gott. Väldigt gott när jag tänker efter... Kanske jag borde prova att baka dem också!
Så sugen jag blev på munar.
Jasså är det lätt att göra.
Jg börjar hitta lugnet nu jag oxåsakta men säkert kram Tingeling
Så fint och så vackert, så sockergott med gemensamhetsbak med dottern, annemarie
En gång har jag smakat hemgjorda munkar, åhh så gott!!!
hej. vilket fint namn på din blogg: plommenad.
välkommen till min nya blogg. några dagar gammal. allt gott-marie
En underbart underfundig Plommenadtanke igen...det yttre är en spegling av det inre... Själv är jag nog rätt oputsad och ostruken ;-)
Vad fint det låter med nyputsat och nybakat, städat lite här och där. Ordning och reda. Inget av det råder här hos mig...
Kram Ninni
Roligt att baka tillsammans och hemgjorda munkar har jag gjort ngn gång för länge sedan. Ska titta efter receptet, nu blev jag sugen! Yttre ordning kan ju vara lugnande för själen. Skönt att du börjar hitta tillbaka och kan känna glädje och njutning.
Vilken jättefin tavla! Mums såna munkar är ju bara såååå goda....din fresterska.....här kommer inte sådana in i min mun fastän jag gärna skulle vilja:) Kram Mumin
Vad fint du beskrev känslan av slitenhet. Så skört och vackert. Det gick verkligen att förstå din känsla. Och tur att du hann rädda dig själv!
Kram, Fia
