Vandring 2
Utan att åka norrut fick jag uppleva alla möjliga sorters natur men jag slapp myggen. Vissa avsnitt gick över kala klipphällar med vidunderlig utsikt över fält och sjöar. Andra gick på långa spänger över våt- och myrmark med doft av skvattram och mossa. Det var hissnande vackert, storslaget och ibland ödsligt.
Jag trodde att jag skulle få tid att tänka, fundera och filosofera. Så blev det inte. Vandringen var sig själv nog. Det låter så enkelt att vandra. Bara sätta den ena foten före den andra, igen och igen och igen.
Men vandringen tog all koncentration, det fanns inget utrymme för någonting annat.
Att vandra är att vara i nuet.
Meditation.
Det är faktiskt i Sörmland som dessa hjortron växer.
Så här flott kan man bo.
Och med den här utsikten från sovsäcken.
Låter helt underbart! Med 18 skruvar och muttrar i ena vristen är min karriär som vandrare tyvärr över... Har en bloggkompis som är ansvarig för en etapp av Sörmlandsleden, någonstans i trakterna kring Malmköping.
Jag skulle nog ändå välja att ta med gubben, det är nämligen han som bär ölen, haha!
Har du funderat på en "retreat" någon gång? En bekant har varit på kloster några dagar, där skulle man vara tyst större delen av dygnet och bara fundilera...
Kram
Jag har varit på Retreat på Berget i Rättvik två gånger. Då var man tyst i flera dagar. Eftersom jag träffar och samverkar med så mycket människor hela dagarna var det fantastiskt att få bara vara och inte behöva vara trevlig eller så. Samtidigt som man hade folk omkring sig. Det var också en vila på så sätt att man fick maten serverad och inte behövde bry sig om disken. Men det var också jobbigt att ha träff med sig själv. Jag ska absolut åka tillbaka dit igen när det blir tillfälle. Kersti
Hej - jag har försökt svara på ditt tidigare inlägg, men det var spärrat på något märkligt sätt, jag har varit här flera gånger. Jag tycker så mycket om den här platsen. Din blogg är vilsam. Tack för dina ord.
Anne-Marie
