Plommenad

Ungefär så här känns det på jobbet just nu, sjunkande på något sätt. Det brukar kännas så i början av läsåret innan man lyckats ösa in all information på rätt plats i hjärnan och innan man lyckats fixa till det mest basala av allt det som barnen behöver. Det är lite som att gå på myrmark, man vet inte om det bär eller brister. Men efter ett tag när man öst och öst brukar saker och ting falla på plats och skutan långsamt höja sig över vattenlinjen. Jag hyser goda förhoppningar om att så kommer att ske även denna höst. Värre är det nog för båten på fotot. Men den sjunker i alla fall med flaggan i topp.