Gen väg
Till trofast vän, o Halvdan, till fosterbror
är vägen gen, om också han fjärran bor.
Så känns det när jag är på väg att hälsa på en av mina vänner.
Jag är där på ett ögonblick,
Ska jag vara helt ärlig bor hon inte långt bort alls men ganska högt upp.
Högt uppe i trädkronan bor hon min vän.
Snart, mycket snart kommer den att vara vit av körsbärsblom.
Då tänker jag bjuda in mig till en fika på hennes balkong.






Det blev en bild för varje våningsplan.
Hiss finns, en fin och pålitlig som jag nästan aldrig använder.
Måste vara mycket vackert när trädet blommar!
Åh så läckert att du tog bilder hela vägen från toppen till roten! Och när du fikar där nästa gång, då får vi väl se blomningen hoppas jag!
Vilken kul idé att ta en bild från varje våningsplan! Nu måste du faktiskt lova att ta en bild när trädet blommar också! Jag kan tänka mig att det är vackert.
Kram
Tänk att medelst grenvägars gungande rytm embarkera bo och näste i sunnanvindens trädkrona såsom en gång i början av början av vår arts resande berättelse: Spännande och skrämmande.
Men som mycket mer än ett minne långt innanför blodomloppet, längst inne i varje människas kärna är denna mjukt gungande trädkrona ännu levande närvarande ...
Tillbaka. Tillbaka. Jag vet inte det. Kanske till ett trädliv. Ett tänkande träd. Hm...
"... Jag är ett träd, min kunskap är obegränsad.
Jag talar endast när vinden blåser och eftersom jag inte har några rötter plågas jag aldrig av hemlängtan.
Mina löv har vant sig vid årstiderna och mina rötter är mullens bröder.
Jag är inte rädd för döden som ni mänskor för djupt nere i jorden
kan jag konsten att bli träd igen.
Oktay Tifat
Turkisk poet
Hej Kersti!
Vilken rolig idé att ta en bild på varje våningsplan. Min första tanke var att du hade bildbehandlat dem på olika sätt. Du ser vad mitt huvud är fyllt av;)
Husen är så vackra. I ett sånt hus bodde jag på Torsgatan en gång för länge sedan. Hoppas vi får se körsbärsblomningen så småningom...
Glad Påsk!
Kram Ninni