Att vara i sommarledigheten


Jag kan intala mig allt vad jag orkar att jag sitter still och njuter av att vara ledig. Javisst njuter jag av ledigheten och visst händer det att jag sitter stilla men mest av allt far jag omkring och försöker vara precis så duktig som jag, eller en del av mig tycker att jag borde. Varför är det så svårt att släppa taget, varför är det så svårt att tagga ner, att göra  som fjärilen och njuta av blommorna?



Fortfarande sommarlov


I går kväll spelade min artonåring och hans kamrater dataspel på nätet med lillasyster och hennes kompis. 
Kanske är inte golf den enda sysselsättning där man kan mötas över åldersgränserna tänker jag när jag hör deras glada skratt. Det var samarbete på hög nivå och väldigt mycket tillsammans. Tre i samma rum och fler som fanns i hörlurarna. 
Så mycket motion och frisk luft blev det ju inte, utom möjligen för fingrarna och in genom fönstret. Det avhjälptes för de äldstas del senare på natten med en promenad där de sågs öga mot öga men då hade de yngre sedan länge skjutsats i säng av sina trötta föräldrar. Tänk så orättvist det kan vara.




RSS 2.0