Att se


Frågan är inte vad man tittar på, utan vad man ser.
Henry David Thoreau



Att få bestämma själv


Jag återkommer till det ständigt i tanken, att jag borde göra något.  Läsa den där boken, plocka de där bären eller kanske röja plats för sågbordet bredvid vedboden. Det är sällan det blir mer än en tanke. Sedan, när dagen har gått och jag får lite lätt ångest över min overksamhet är jag helt övertygad om att imorgon då…. För det är ju nu som jag kan göra precis det som jag vill och det utan förbehåll. Ja kom igen, en människa över femtio borde väl vara gammal nog att kunna bestämma själv. Så förutom hundpromenaderna som liksom inte går att komma undan (och tur är väl det) är jag herre över min egen tid. Det är det som är så skrämmande att det är bara mig det kommer an på. Det finns ingen att skylla på om jag är missnöjd med besluten. Om jag väljer att göra ”fel” saker får jag stå för det. Och i vuxenvärlden finns ingen väg undan, inget sätt att krångla sig ur. Det är bara att ta skeden i vacker hand och böja sig för realiteten att jag är min egen chef. Jag har aldrig aspirerat på den posten, aldrig sökt jobbet. Men nu när jag sitter här gäller det att försöka göra det bästa av det. Så kanske att jag ska röja lite bredvid vedboden. Jag vet att det brukar kännas väldigt bra efteråt.

Fotografering är en sysselsättning som kan behöva lite tid.

 

 


Den perfekta bilden


Just nu är det perfekt vinterväder, lagom kallt så att det inte fungerar att salta och hänförande vackert med snö och rimfrost. Idag har luften varit full av iskristaller och solen tittade fram lite en stund. Då såg jag en regnbåge fast det var ingen båge utan mer som ett streck. Ingen kamera hade jag och lika bra var väl det eftersom jag var mitt i trafiken och det var jag som körde.

Under hundpromenaden senare på eftermiddagen funderade jag på det här med fotografering. Att det är med det som med det mesta man lär sig, ju mer man kan desto svårare blir det. Nu är bloggar och fotosidan fulla av fantastiska vinterbilder. Det är så vackert så vackert. Men hur gör man vinterbilden med det där lilla extra. Den som inte bara är vacker utan också får en att stanna upp och fundera, reflektera över det man ser. Ja jag har inte tagit den bilden än men det kanske kommer, under tiden får du njuta av en snöig gren från Enskede.


 


 


Diptyk i höstens tecken


Tidigare var för sig nu tillsammans.





RSS 2.0