Plommenad

---

Jag har varit på kurs på andra sidan stan. Redan vid Tekniska Högskolan känns det som om jag är på rymmen. Det här är inte mina trakter, allt känns främmande utom språket. Jag vet inte vilka tåg som går vart, inte vilka stationer som passeras på vägen, det är som att vara kontrollerat vilse, ett vitt fält och jag har inte ens en karta. Det är som en annan del av världen, vilket det ju också är. Jag tänkte, där jag satt på Roslagsbanans tåg, att om jag flyttar hit skulle det kännas lika främmande som att flytta till London. Nu var det bara en tvådagars utflykt till Täby.

---

Det är en helt fantastisk känsla att kunna kliva rakt ut genom porten, ta på sig sina julklappsskidor och åka iväg på en entimmastur. Och detta i Enskede bara ca 8 km från T-Centralen i Stockholm. Nu dags för duschen.

---

---

Det finns säkert många anledningar till att vi människor gör det som vi gör.  Kanske det finns lika många anledningar som det finns människor. Mycket av det som vi gör bygger på att vi har en tanke, en idé som väcker en förväntan. Redan när vi sår fröet, eller troligtvis redan när vi köper fröpåsen kan vi se plantan framför oss dignande av tomater. Vi kan riktigt känna tomatens smak och doft redan innan det första fröet har börjat gro. Det finns en bild på näthinnan av hur skeden vi ska tälja eller båten som vi håller på att bygga kommer att se ut. Det är fascinerande med visioner, för det är ju visioner det handlar om, små som stora.
Man kan undra vad det var som gjorde att den 20 år gamla Osgood Mackenzie började anlägga en trädgård på sina 4860 hektar ofruktbar mark i det Skotska Högländerna.  Hur fick han idén. Varifrån kom hans vision som nu lockar hundratusentals besökare varje år. Det är en fantastisk trädgård där man bland mycket annat kan se höga eukalyptusträd, doftande rhododendron från Kina och en stor, inspirerande köksträdgård fylld av blommor och grönsaker.
Att vi, tre medelålders kvinnor tog oss dit och runt i trädgården trots regn och endast tio plusgrader kan väl inte sägas vara på grund av en vision, inte ens var det ett mirakel men helt klart var det värt både kalla fötter och blöta skor och är man i Skottland kan man ju alltid värma sig med en whiskey.

---

---

Blir alltid så fascinerad av att ena stunden vara hemma och nästa någon helt annanstans långt borta. Det tar ett tag innan jag landar med hela mig. Skottland, så annorlunda men också inte. Det är vackert, omväxlande och mycket trevligt. Vi är tre vänner som äntligen har tid att samtala och att vara i tystnad. Klimat, kompost, odling och mat. Släkt, vänner, barn och uppfostran. Djur, natur, arbete och fritid. Det finns hur mycket som helst att samtala om.  Det är tur att vi har några dagar på oss.

 

---

Istället för att fara långt bort har jag ett behov av att vara stilla i det välkända. Det är här jag reser. Det blir en spännande krokig vandring som hela tiden för mig till nya okända platser. Tänk att det välkända har så många ansikten, så många olika sidor. Jag försöker gräva på djupet, det är mödosamt och går långsamt. Det är mycket som ligger i vägen och skräpar. Ofta tar jag en paus och följer trollsländans flykt bort mot hagen och kornas långsamma lunk ner mot sjön. Jag vänder näsan mot solen, blundar och blir sittande. Värmd av solen och omgiven av alla de tusen små ljud som hör sommaren till.

---

Ganska lång tid tog det att ta sig från hemma här till borta där.
Skottska Högländerna och en liten stad nära den norra Atlantkusten var mitt mål.
Jag reste av två anledningar. Den ena var att jag ville vara på plats och fira en av mina bästa och äldsta vänner när hon fyllde år. Den andra anledningen var att utmana en av mina rädslor, rädslan för att resa ensam. Jag har rest ensam förrut men det var länge sedan och till redan kända platser. Nu har jag känt hur rädslan begränsar mig och för att råda bot på det bestämde jag mig, efter mycket velande för att resa.
Jag reste med flyg, tåg och buss.
Det var en mycket lyckad och lärorik resa. Födelsedagen var fantastisk. Min vän och jag fick flera tillfällen till långa promenader på stranden, lågmälda samtal och härlig samvaro. Jag fick dessutom tillfälle att träffa många nya trevliga människor.
Jag lärde mig flera saker om mig själv. Som att jag verkligen inte tycker om att flyga. Det är inte så att jag är rädd för det utan jag ogillar känslan av att fösas omkring i flock från det att man checkar in sitt bagage tills dess att man hämtar ut det igen. Man är i ett totalt vakuum på något sätt. En artificiell verklighet som man inte kan kliva ur innan man nått sin slutdestination. Då trivs jag betydligt bättre med tåg och buss. Dels hänger själen med på resan på ett annat sätt än när man flyger. Dels kan man alltid kliva av på nästa station, se sig omkring och sedan ta nästa tåg eller buss. Det gjorde jag inte den här gången men känslan av att möjligheten finns, den känsla av frihet som ligger i det tycker jag om.

---

Jag har rest rent fysiskt i verkligheten, i varlden. Till en den del av varlden som saknar prickar och ringar over bokstaverna. Ganska forvirrande.
Har ar en annan vardag, en vardag dar jag ar gast. Nagon annan tar de flesta besluten, det ar vilsamt.
Det ar ocksa fantastiskt roligt att fa vara en del av en annan vardag an min egen, en vardag som pagar hela tiden samtidigt som den jag vanligt vis ar en del av.
Sa har ar jag i regnet i Skottland och ska stax dricka te. Just nu ar det inte vader for hangmattan men imorgon ar en ny dag och da kanske solen skiner.

---

Tidigare i sommar gjorde jag en resa från huvudstaden till Västerås. Jag färdades i bil, det är en sträcka på drygt 11 mil. Anledningen till resan var att jag skulle uppvakta min släkting och vän på hennes 93:års dag.
När man träffar och umgås med så gamla människor blir det inte bara en resa som kan räknas i mil och kilometer utan samtidigt en resa i tiden.
Det finns en så otrolig rikedom i hennes minnen och historier.
Min släkting har lekt på det torp där min farmor växte upp. Hon har blivit hämtad av häst och vagn på stationen i Flen av min farmors far i en annan tid för så länge sedan och ändå så nära. Hon kan berätta hur det såg ut både på och runt torpet och om människorna där och de liv de levde.
Jag är så tacksam för att jag får resa tillsammans med henne.

---

---