Plommenad

Funderingar i farten

Vem är jag?

---

Jag har skrivit om det förut, om kroppen. Kroppen som inte är att lita på, som gör saker jag inte har en aning om. Muskler arbetar och håret växer utan att mitt medvetande är inkopplat. Kroppen skickar signaler som ger upphov till det som händer djup där inne allt medan jag glatt traskar omkring och gör andra saker. Jag funderar en del på det här. Om kroppen agerar på egen hand vem är då jag?  Tog upp den tanketråden vid lunchen på jobbet men det var ingen som nappade. Kanske lite väl djupsinniga funderingar för en lunchrast, tror att några tyckte det var ett jobbigt samtalsämne. Synd för jag hade velat veta hur andra ser på det. 

 

Nedan en aspekt av mig, den yttre, ytliga som liksom den inre ibland agerar utan tanke. 

 

---

Kan tänka mig att en del tyckte det var ett jobbigt ämne. Ville prata om mer ytliga saker. Men ibland är det intressant att fördjupa sig. Tänka vidare...

Svåra ämnen är inte populärt har jag tyckt mig se. Det ska helst vara ytliga, harmlösa eller i varje fall enkla vardagliga spörsmål. (och lite skvaller förstås!) Tråkigt. Men visst, det ÄR svårt, tar mycket utrymme om man ska gå in på djupet.
Vem är jag. Den viktigaste och intressantaste frågan faktiskt! Har vi en fri vilja? Finns vi överhuvudtaget. Ja, vi fastnar på bild... men vi är också en samling molekyler och stjärnstoft... Partiklar far rakt igenom oss, hela tiden. Jag tänker, alltså finns jag. Kanske är det så, när vi slutar tänka så finns vi inte... och finns inte jag, så finns ju inte tillvaron heller... Mycket intressant ämne!

Haha, kan tänka mig att det blev lite för djupt. Av någon anledning blir det mest en typ av mer ytligt prat i sådana sammanhang. Kanske är det svårt att gå på djupet när man är fler eller är det för att det är på jobbet eller för att det blir jobbigt? Onekligen intressanta tankar det där…