Skolavslutning


När man har känt varandra i sju år, följts åt från att de var små sexåringar till att de nu är stora och slutar sexan. Då är det vemodigt på skolavslutningen. Vi har gjort en så lång resa tillsammans barnen, deras familjer och jag. Om man tillbringar mycket tid tillsammans i de mest intima situationer då kommer man nära på ett sätt som gör att man blir berörd i sitt inre. De är en av många förmåner man har i mitt jobb som arbetsterapeut. Jag kommer att bära de här gänget med mig nära hjärtat och jag kommer att nyfiket undra år efter år, hur går det, vad gör ni. Och ni kan vara säkra på att jag kommer att njuta av allt godis och de vackra saker som jag fick.


 


Kommentarer
Postat av: Paula i pörtet

Vilken ynnest, men, du förlorar ju dem inte, kanske kan ni hålla kontakten ibland. Och till hösten, blir det en ny kull att följa?

Kram

2012-06-13 @ 20:49:44
URL: http://paulaz.se
Postat av: Ingegerd Holmsten

Känslosamt, förstår jag! Ett jobb som ger och tar mycket, eller hur? Trevlig sommar!

2012-06-13 @ 21:39:48
Postat av: Sylvia Siverling

Förstår att det känns vemodigt. Ny kull väntar väl till hösten men det tar ju sin tid att lära känna varandra.

2012-06-14 @ 14:28:46
URL: http://sylviasblogg.blogg.se/
Postat av: Lillemor Johansson

Ja man undrar hur barnen har det som man lärt känna så väl....men dem blir stora dem också och vips så är dem gifta och har barn:)) Vilken fin gottepåse du fick...mums. Kram

2012-06-14 @ 16:21:13
Postat av: Znogge

Jag lämnade min grupp efter fem år och det var också lång tid. Men personligen kände jag att det var läge att bryta nu. Både för mig och för dem. Men det var ändå vemodigt...



Fint med presenter!

2012-06-14 @ 18:03:12
URL: http://znogge.wordpress.com/
Postat av: Znogge

Om min kommentar försvann så visst är det vemodigt efter så många år...

2012-06-14 @ 18:04:11
URL: http://znogge.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0