Ledig II
Trots att jag intellektuellt kan försöka intala mig att jag har fel dyker känslan upp när jag som minst anar det. Känslan av att slösa bort tiden, att inte väl förvalta min ledighet. Jag vet att det är korkat och jag vet att jag gör det som jag vill göra och i maklig takt men trots allt, vad är väl det att skryta med. Den duktiga flickan flåsar mig i nacken och kommer med små, nästan omärkliga gliringar om att borde du inte, och skulle det inte vara lämpligt att, osv. Så trots att jag sitter här i mitten av paradiset och har haft ett närt intill oändligt sommarlov, nästan lika lågt som det man hade när man var liten, känns det som om jag borde ha gjort något mer av det. Något varaktigt, något bestående som jag kan tänka tillbaka på under vinterns kalla och mörka dagar. Det är som om jag inte tagit chansen och under tiden har dagarna runnit genom fingrarna som sand och jag har försökt att njuta av att göra precis det som jag gjort. Odla grönsaker, promenera med hunden, plocka svamp och läsa en och annan roman. För det är ju faktiskt det som jag vill göra på sommaren. Den duktiga flickan försöker jag hänvisa till bryggan nere vid sjön. Där finns alltid något att ta tag i . Som att röja sly tex.
Haha...du är inte ensam. Det är precis så det känns. Men nu när jag jobbat några veckor så är allt sig likt igen, nu längtar jag igen efter ledigheten. Packar med mig massor av sysselsättning till Portugal. Symaskin, tyger, akvarellfärger och block. Vi får se hur mycket det blir gjort. Konstigt att det bara är vissa saker vi gör som räknas. Är det när man gör sånt man egentligen tycker är lite trist som man känner sig duktig och nöjd med sig själv?
