Plommenad

I sällsynta stunder kan jag lyftas av litteraturen. Lyftas och bäras, förmeras. Som att jag blir klokare än jag egentligen är. Sammanhang blir tydliga och skeenden begripliga. Det hände nyss när en vresig och ganska svårtillgänglig bok plötsligt öppnade sig. Texten hade gömt sig bakom formen som var lätt utmattande. Men så grep historien tag i mig och klev ut ur formen och började leva sitt eget liv. Det gav återverkningar i mina hjärnvindlingar och blev till associationer som bar långt, långt. Tankar om livet och orden har gjort mig glad i flera dagar.