Att vara i sommarledigheten
Jag kan intala mig allt vad jag orkar att jag sitter still och njuter av att vara ledig. Javisst njuter jag av ledigheten och visst händer det att jag sitter stilla men mest av allt far jag omkring och försöker vara precis så duktig som jag, eller en del av mig tycker att jag borde. Varför är det så svårt att släppa taget, varför är det så svårt att tagga ner, att göra som fjärilen och njuta av blommorna?
Musik i sommarnatten
Onsdagskväll på Nationalmuseum. Musik i sommarnatten. En fantastisk röst som lätt och medryckande svävar över oss som lyssnar och gungar med i musikens takt. Jazzsångerskan Rigmor Gustafsson som i går, där på Nationalmuseum tilldelades Thore Ehrlings stipendiet med moriveringen :
"Rigmor Gustafsson är en musiker som oavsett musikaliskt grundmaterial förmedlar en innerlighet och närvaro som berör. Hon rör sig helt naturligt mellan olika genrer men är alltid sig själv i ord och ton. Rigmor Gustafsson har ett musikaliskt språk som är djupt rotat i det Svenska men som är lika gångbart över hela världen. Hon låter populärmusik, jazz och andra musikformer på ett självklart sätt samverka och inte stå i motsats till varandra. Rigmor Gustafsson får stipendiet såväl som interpret som kompositör i stiftarens anda."
Grattis säger jag och tack för en underbar konsert.
Regn
Jag får ta med paraplyet till studentmottagningen nu i kväll, kofta och strumpor verkar inte heller helt fel. Med eller utan regn är de nybakade studenterna säkert lyckliga. Jag tror inte att det bryr sig så värst mycket om vilket väder det är. Det är dukat under tak i trädgården så det kommer alls inte att gå någon nöd på någon. Och som brukligt är nuförtiden drar studenterna snart vidare och lämnar oss gamlingar kvar i regnet. Där kan vi sitta med cognac och cigarr och minnas hur det var på vår tid.
Sommarlunk
Inte bortglömd men satt en smula på undantag, bloggen alltså. Men nu när sommaren är här och jag kan sitta under äppelträdet med grannarna och låta timmarna gå samtidigt som samtalen stillsamt letar sig fram till djup som man sällan når i vardagsbrådskan. Det är då kan jag äntligen kan få fatt i de där tankarna som under senare tid så irriterande smitit undan och gömt sig precis i ögonvrån, omöjliga att fånga.
