I huvudet
Mitt i den Sörmländska idyllen. Här där det finns ett överflöd av hallon och blåbär men inte så mycket kontakt med nätet finner jag en slags ro. Ro att göra, att arbeta med kroppen. Det finns en glädje i det rytmiska när lien och jag tillsammans röjer i backen ner till sjön. I det finns också plats för tankar och funderingar om stort och smått. Som det förunderliga i hur våra hjärnor är konstruerade. Helt plötsligt och utan förvarning börjar jag nynna på en melodi. Jag kommer inte ihåg orden men melodin kan jag nynna från första till sista ton. Maken känner igen den och säger det som jag vet utan att jag vet hur, att den är fransk. Den har legat inbäddad långt ner i min hjärnas arkiv på en hylla som jag inte ens vet att jag har. Och så plötsligt här mitt i sommaren kryper den fram och gör sig påmind. Jag undrar så varför. Jag undrar hur det ser ut där i de vindlande gångarna inne i mitt huvud och vad som mer döljer sig på hyllorna.
Inverewe
Det finns säkert många anledningar till att vi människor gör det som vi gör. Kanske det finns lika många anledningar som det finns människor. Mycket av det som vi gör bygger på att vi har en tanke, en idé som väcker en förväntan. Redan när vi sår fröet, eller troligtvis redan när vi köper fröpåsen kan vi se plantan framför oss dignande av tomater. Vi kan riktigt känna tomatens smak och doft redan innan det första fröet har börjat gro. Det finns en bild på näthinnan av hur skeden vi ska tälja eller båten som vi håller på att bygga kommer att se ut. Det är fascinerande med visioner, för det är ju visioner det handlar om, små som stora.
Man kan undra vad det var som gjorde att den 20 år gamla Osgood Mackenzie började anlägga en trädgård på sina 4860 hektar ofruktbar mark i det Skotska Högländerna. Hur fick han idén. Varifrån kom hans vision som nu lockar hundratusentals besökare varje år. Det är en fantastisk trädgård där man bland mycket annat kan se höga eukalyptusträd, doftande rhododendron från Kina och en stor, inspirerande köksträdgård fylld av blommor och grönsaker.
Att vi, tre medelålders kvinnor tog oss dit och runt i trädgården trots regn och endast tio plusgrader kan väl inte sägas vara på grund av en vision, inte ens var det ett mirakel men helt klart var det värt både kalla fötter och blöta skor och är man i Skottland kan man ju alltid värma sig med en whiskey.
På annan plats
Blir alltid så fascinerad av att ena stunden vara hemma och nästa någon helt annanstans långt borta. Det tar ett tag innan jag landar med hela mig. Skottland, så annorlunda men också inte. Det är vackert, omväxlande och mycket trevligt. Vi är tre vänner som äntligen har tid att samtala och att vara i tystnad. Klimat, kompost, odling och mat. Släkt, vänner, barn och uppfostran. Djur, natur, arbete och fritid. Det finns hur mycket som helst att samtala om. Det är tur att vi har några dagar på oss.
