Höstfärger och olikheter
När jag ser mig om märker jag att naturen har fått samma färg som de där garnen vi växtfärgade. De som ligger på vinden och väntar på att förvandlas till något vackert och användbart efter mer än tjugo år i dvala där högt upp under takbjälkarna. Det slår mig med häpnad att minnet är så tydligt. Minnet av hur härvorna hängde där mellan björkarna vid Dalälvens strand och torkade i den svaga vinden. Minnet av de många olika färgnyanserna som överglänste varandra, den ena vackrare än den andra och förvåningen över att alla passade ihop även om de var sinsemellan väldigt olika i färgen. Som vi människor, tänker jag nu. Som kan passa ihop även om vi är olika. Ibland kan det vara just olikheterna som gör att vi verkligen blir synliga. Så inte är det så farligt med olikheter, tvärt om faktiskt. För tänk om tröjan bara hade haft en färg, då hade den inte alls blivit lika vacker som nu.
Nej, det ska gudarna veta! Hur tråkigt vore det inte om alla bar likadana tröjor! Bildligt talat naturligtvis.
Jag har ju förmånen att vara fadder till min söta systerdotter som inte bara är söt utan dessutom färgad. En olikhet på ett sätt...
Ha en fortsatt fin kväll!
Så sant Kersti! Olikheterna gör oss mera intressanta.
Mina garnhärvor ligger i källaren. Jag har faktiskt funderat på att skänka bort dem. För ännu har de inte blivit använda...de äldsta är färgade 1981. Undrar varför man sparar saker så länge?
Kram NInni
Visst är hösten vacker med sina lugna vilsamma färger.
Hösten är en fin årstid om man bara tar sig tid att gå ut och titta på den, precis som de allra flesta människor.
varje höst så länge jag kan minnas tänker jag ; jag måste sticka mig en tröja i höstens färger. Varje höst gör jag det inte. Tanken på tröjan är njutbar bara den :)
Så vackert det blev med alla varma höstfärger. Jag gillar dem mest av alla färger tror jag...
Fram för olikheter! Tänk va ointressant världen vore om alla tänkte, tyckte och gjorde likadant...Själv beundrar jag mest dem som väljer en egen väg att gå, en väg som skiljer sig markant från övrigas sätt att leva, de som vågat ta klivet, de vi ibland kanske tycker synd om för att dom har det sämre materiellt än vi andra, men vi bör komma ihåg att det många gånger är personens egna frivilliga val, alla har inte samma behov av materiell standard. Ja tack, jag vill bli ett original, en eccentrisk gammal käring, det ska jag bli när jag blir stor
Kramen
Förutom att olikheter berikar, så måste jag säga att den vackra sticknngen på bilden påminnner mig om att jag också har garnfärgat av naturens växter. Det blev underbara nyanser av naturens färger som jag använde till att skapa bildvävnader bl.a.
Vacker bild!
Så sant! Och så skönt att veta att ingen färg på tröjan har större värde än någon annan...
