Plommenad

---

Vi kommer till olika vägskäl i livet. Där i vägförgreningen gör vi ett val, vi svänger av åt ena eller andra hållet. Hur skulle det se ut om vi valt tvärt om? Livsval, vilka är de avgörande val som vi gör i livet? Det finns människor som redan från början vet hur deras liv ska gestalta sig, eller tror sig i veta det. De gör strategiska val med målet tydligt framför ögonen. Sedan finns vi andra. Vi som halkar runt på livets stig och till synes slumpvis hamnar på en plats i tillvaron. Gjorde vi några medvetna val där, vid tillvarons stigförgreningar? Finns det en avgörande punkt, ett betydelsebärande ögonblick där framtiden för alltid formas. Nej naturligtvis gör det inte det. Men jag kan inte låta bli att ibland fundera över de där ögonblicken när jag hade kunnat välja en annan väg.

---

---

Sveriges Radios symfoniorkester bjöd in unga musiker till en gemensam konsert på Berwaldhallen igår. Det blev ett spännande möte mellan Sveriges Radios Symfoniorkester och Kulturskolans 170 ungdomar från fyra ungdomsorkestrar i Stockholm. Det var Stockholms Ungdomssymfoniorkester, Nacka Sinnfonietta, Söderdraget och Västerorts ungdomssymfoniker som  spelade tilsammans med de proffesionella musikerna. Dirigerade gjorde Glenn Mossop.
Det här var vad vi fick höra:

---

Rubriken är en boktitel. Olof Lagercrantz skriver om Gunnar Ekelöf. Den var upprinnelsen till mina funderingar om olika världar.
Det finns människor som inte läser böcker. Det finns ännu fler som aldrig läser poesi.
Det finns människor som inte bryr sig om modet eller de aktuella sportresultaten.
Och så finns det människor som läser det mesta, klär sig urflott och gillar sport.
Så är det i världen.
Det finns olika världar i världen. Det är inte alltid vi är medvetna om det där vi rör oss i den som är vår. Det är inte alltid som de möts, de här olika världarna eller verkligheterna, trots att de finns här så nära inpå varandra. Om man som jag har förmånen att jobba i ett yrke där man möter många olika människor, människor med bakgrund, utbildning och språk som skiljer sig från min bakgrund, min utbildning och mitt språk så blir man lätt en smula ödmjuk. Man blir en smula ödmjuk för att man får en inblick i det som är någon annans värld. För även om de i den världen inte läser böcker eller poesi så kämpar de på i sina liv efter bästa förmåga. Och när vi möts kan jag vara en hyfsat bra medmänniska trots att jag inte vet någonting alls om sport. Det viktiga är att vi hittar en punkt att mötas i. Vilken den är spelar egentligen ingen roll.

---

Inspirerad av poesidagen har jag letat igenom min gömmor efter fler dikter att njuta av. Fasttejpad på insidan av pärmen till 2006 års almanacka hittade jag den här, lite gömd men inte riktigt glömd.

---

Kan det vara så att det är lättare att ge förtroenden på distans? Att förtroenden är enklare att ge om man inte är så nära varandra rent fysiskt. Ungefär som att det kan vara lättast att prata om allvarliga och viktiga saker när man sitter bredvid varandra i bilen och inte måste se varandra i ögonen. Det kan kanske vara en bidragande orsak till att jag så ofta får höra om det allra mest privata när folk pratar i sina mobiltelefoner och inte alls lika ofta när jag smyglyssnar på det lågmälda samtal som förs mellan två människor som sitter bredvid  mig i tunnelbana.

---

---

Jag är urkopplad på ett sätt och uppkopplad på ett annat. Jag bedriver studier, studier på distans. Det är avkopplande och synnerligen roligt men förknippat med en hel del arbete. Därför blir det lite mer sällan på bloggen. Just nu önskar jag mig lite fler timmar på dygnet. Skönt är det då att dagarna blir längre och ljusare och att vintergäck och snödroppar visar sig i trädgårdarna, ja faktiskt här utanför porten. Och idag hörde jag koltrasten.

---

Människor som bloggar är så upptagna med att formulera inlägg till sin blogg att de missar att leva i livet.  Istället för att höra hur vattnet kluckar skriver de om att det gör det.  Så kan de kanske vara, för en del men jag kände inte igen mig i det som hon sa där vid fikabordet.  Jag vet inte riktigt hur det kom sig att vi pratade om bloggande och bloggare. Jag sa inte så mycket då men har sedan dess funderat en del på det som sas. Hur gör man för att inte vara delaktig och leva sitt liv? En fotograf som letar motiv och ser verkligheten genom linsen, författaren som använder sina erfarenheterna i sitt författarskap, journalisten, konstnären. Det är ju just genom att vara i livet och uppleva det som jag får mina funderingar.  Det har alltid varit så för mig att jag funderat och reflekterat Skillnaden mot förr är, att nu har jag en plats att formulera tankarna på där jag dessutom får respons. Det blir en dialog och vips är tanken större än det tänkta. Det fördjupar, förhöjer och förbättrar. Inte upplevelsen i sig men reflektionen av den. Är det inte det som gör oss till dem vi är, att vi har förmåga att fundera och reflektera över oss själva och våra liv. När jag vid vattnet, hör vågskvalpet och sedan skriver om det innebär det inte att jag inte upplever det då, när jag sitter vid stranden. Snarare att jag upplever det igen när jag sedan skriver om det.

---