Plommenad

---

Vi sitter och väntar på tunnelbanan. Bredvid oss sitter en man och löser korsord. Då kommer en tämligen överförfriskad, lite tilltufsad man och sätter sig mellan oss och korsordslösaren och börjar hjälpa till med korsordet.  Den berusade mannen är inte född i Sverige, det kan man höra när han talar. Jag vet inte riktigt hur diskussionen uppstår men plötsligt vänder sig den berusade mannen mot oss och frågar om vi är Svenskar, vi nickar, ja det är vi. Kan ni i så fall förklara skillnaden mellan när man använder ordet har och ordet hade undrar mannen. Jag tittar på min man som tittar på mig och vi skakar båda på huvudena. Nej vi vet inte.  Men det vet jag säger mannen. Jag kan allt om svensk grammatik, de som ni svenskar inte har en aning om. Och säkert är det så, vi kan inget om grammatiken, vi pratar på ändå.
När jag gick i gymnasiet hade jag en lärare i svenska som härstammade från forntiden. Han hade i alla fall varit på skolan ruskigt länge (ända sedan min mammas väninnor gick där). Han körde sportbil och bodde på ett rysligt flott ställe. När han anställdes var skolan en flickskola, jag tror inte att han var så förtjust i att den omvandlades till samskola. Han ville hålla hov och möjligen kommunicera med pojkarna i klassen. Vi flickor skulle helst inte öppna munnen på lektionerna utan sitta tysta och visa benen. Om vi yttrade oss på diskussions-timmarna fick vi höra att vi var arroganta och näsvisa. Det var bara han som talade, ofta om hur han rest runt i världen och haft förhållanden med olika tjänsteflickor,  kvinnor som han aldrig skulle kunna tänka sig att gifta sig med men som var trevliga som tidsfördriv. En bit in på terminen skulle vi ha skrivning, det handlade om ordklasser och satsdelar, en skrivning vi elever gruvade oss för och som vi försökte plugga till så gott det gick. Väl inne i klassrummet ställer sig läraren vid svarta tavlan och börjar skriva. ”Den gamle mannen piskade sin hustru varje dag i solnedgången, han var då mycket noggrann”. Den meningen skulle vi sedan ta ut ordklasser och satsdelar ur. Jag kommer ihåg meningen men nästan ingenting om ordklasser och satsdelar, det är sorgesamt. Jag är tämligen säker på att det inte finns några lärare av hans sort kvar längre. Det är en evig tur att vissa saker förändras. Grammatiken borde jag kanske lärt mig redan i grundskolan, där har jag ingenting att skylla på mer än mig själv.

---