Ägg
Att vara som ett ägg, hel utan skarvar. Jag försöker förmedla tanken till mina nära. De förstår inte alls, de har inga problem med att vara delade med en del här och en del där. Jag däremot har en längtan efter ett liv som ett ägg. Ett liv där delarna hänger ihop, där det finns en koppling mellan mina olika aktiviteter under dagen, hemma och borta. Men kanske är det bara något jag fått för mig. Jag vet egentligen inte om det är något att sträva efter. Det är möjligt att delarna liksom berikar varandra och ett liv som ägg skulle vara slätt och tråkigt. Men jag antar att det är något jag aldrig får veta.
Tidig morgon
Nu är det tidiga mornar som gäller. Så tidigt är det att rådjuren är i majoritet utanför mitt hus och luften har ett alldeles nytt knappt förnimbart stråk av höst i sig. I takt med att temperaturen stiger blir det åter sommar. Människorna vaknar och rådjuren skuttar iväg till lugnare platser.
Tillit
För att man ska kunna växa och utvecklas måste man få visa att man kan. Det måste finnas människor som tror på en och låter en försöka. Just det gjorde mina goda vänner när de lät min 19-åriga son planera och laga maten till festen när de skulle fira sin 30-åriga bröllopsdag. Som orolig mamma har jag haft svårt för just det, låta honom göra fullt ut. Jag har alltid varit där och kollat så att han verkligen inte ska misslyckas. Så fel, så tokigt men i all välmening. Nu har jag lärt mig. Lärt mig att låta honom ta ansvaret. Lärt mig att jag måste släppa taget. Lärt mig att ha förtoende för att han faktiskt kan. Och visst kan han, god och vacker mat till 55 personer serverades. En mycket stolt mamma kunde igår krama om sonen som fick dela ut sin mailadress till fler av gästerna, kanske det blir fler uppdrag framöver.
Trängsel
Mitt kök är fullt, överfullt kan man nästan säga. Det hackas och skärs, mixas och kokas. Det är någon eller något precis överrallt. Sonen med vänner förbereder en middag för över 50 personer som går av stapeln imorgon kväll. Man kan lugnt säga att det är full fart. Min stilla undran är var vi ska äta middagen ikväll. Man kan kanske sitta på golvet i sovrummet.
Student söker rum.
Ni som läser här kommer från så många olika platser så jag tänkte att kanske någon av er är från Lund. Det är så att dottern till en mycket god vän har fått plats på univeristetet där men har ingenstans att bo. Är det någon som vet ett rum hon kan hyra?
Vardag
Imorgon börjar vardagen.
Den är blå och oförutsägbar.
Den är blå och oförutsägbar.
Vaniljbullar
Jag vill inte veta hur mycket smör det är i Vaniljbullen jag köpte på Enskede Gamla bageri. Jag vill bara njuta, och det är det lätt att göra. Bullarna är så stora att njutningen räcker till två.
Reklam på bloggen.
Bageriet är numer Kravmärkt, bullarna oemotståndliga.
En dag att fira.
Jag tillhör en minoritet. En minoritet som har sin alldeles egna dag idag. Jag tror ingen jag känner vet om det. Själv hade jag ingen aning förrän jag öppnade tidningen imorse och fick se att detta är en dag att fira. Det var 9% chans att jag skulle komma att tillhöra den lilla skara av befolkningen som är vänsterhänta. Ingen mer i min släkt är eller var det vad vi vet. Jag har aldrig blivit tvingad att försöka skriva med högerhand utan fått leva hela mitt liv som vänsterhänt. Det är oftast inga problem att vara vänsterhänt. En del saker kan vara lite mer besvärliga än andra som att hälla sås ur en såsslev med pip. Jag tror att vi vänsterhänta av nödvändighet blivit lite med dubbelhänta än vad majoriteten dvs. de högerhänta är. Vi har helt enkelt fått anpassa oss. Jag är så anpassad så att jag inte klarar av att klippa med den vänsterhäntsax som jag fick av min mamma en gång, det är faktiskt helt omöjligt.
Arg
Ibland är det skönt att bli riktigt arg. Idag är det bara jobbigt. Jag har väntat och väntat i två dagar på en leverans som ännu inte har kommit. Vi kommer mellan 9 och 17 sa de och bad om telefonnummer till mig. Sen kunde de inte leverera för de saknade portkoden. Där inne satt jag och väntade, varför ringde ni inte undrar jag när ni nu hade telefonnummret. De har inga telefoner i bilarna blev svaret. Men vad ska ni då ha telefonnumret till undrar jag. Svaret, om det blir något tokigt med leveransen kan vi ringa! Att inte kunna leverera är det inte tillräckligt tokigt för att man ska ringa? Det finns mycket man kan undra över. Nu undrar vi när vår leverans kommer. De får ni tala med transportfirman om blir svaret. Men vi trodde att ni var transportfirman!
På väg
Rikedom
Jag är ofattbart rik slog det mig när jag satt här och bläddrade bland sommarens alla bilder. Det är en förmögenhet som inte kan mätas i kronor och ören utan som är av ett helt annat slag. För visst känner jag mig rik när jag bara går precis utanför dörren och plockar liter efter liter med blåbär. Eller när jag inte ens behöver leta för att få ihop en hel korg med kantareller.
Ordlöst
Det är som om orden har fastnat. De ligger där precis under ytan men vill inte komma fram. Dunkelt, som en aning lurar de i ögonvrån men låter sig ogärna infångas och sättas på pränt. Det är här mitt i paradiset, på trappan i stillheten med utsikt över högsommaren som orden skulle flöda. Tankarna skulle tänka sig själva, lätta och luftiga som de fjärilar som flyger förbi. Men de är svårfångade som trollsländor och undflyende som fladdermöss. Det jag kan göra är att sitta kvar på trappan och njuta av stillheten.
Inåt
Istället för att fara långt bort har jag ett behov av att vara stilla i det välkända. Det är här jag reser. Det blir en spännande krokig vandring som hela tiden för mig till nya okända platser. Tänk att det välkända har så många ansikten, så många olika sidor. Jag försöker gräva på djupet, det är mödosamt och går långsamt. Det är mycket som ligger i vägen och skräpar. Ofta tar jag en paus och följer trollsländans flykt bort mot hagen och kornas långsamma lunk ner mot sjön. Jag vänder näsan mot solen, blundar och blir sittande. Värmd av solen och omgiven av alla de tusen små ljud som hör sommaren till.
Växlande
Först regnar det så lite att det knappast märks. Men ganska snart ökar det i intensitet och efter en kort stund spöregnar det. Vattnet kippar i sandalerna och shortsen blir snabbt dyngsura.
Hemma gör jag te och njuter av att höra regnet plaska utanför. Jag ser framför mig att det kommer att fortsätta hela dagen och jag kommer att sitta med näsan i boken och trivas med gråvädret. Men så slutar det. Lika hastigt som det startade. Ett försiktigt soldis och jag har plötsligt alldeles för mycket kläder på mig.
