Resa i rusning
Eftersom jag så sällan reser blir det lite av ett äventyr att åka kommunalt till Sollentuna i rusningstrafik.
Känner mig nästan som turist när jag kliver av tunnelbanan på T-centralen.
I gången mot pendeltågen inser jag, försent att det finns en regel.
Det råder vänstertrafik och jag kör i fel fil.
Jag blir som en vattendelare i människohavet.
Betraktaren.
Blir stående där mitt i myllret av människor på väg...
Stoppkloss är jag numera när jag besöker storstan... har glömt tempot *skrattar*
Började faktiskt läsa Diskis bok, men den var inte som jag hade förväntat...den fick helt enkelt åka tillbaka till biblan oläst.
Ha en trevlig kväll
I den gången upplever jag att det inte finns några regler alls. På vilken sida jag än går känns det som om jag går fel.
När jag hamnar i sådana situationer, brukar jag tänka lite hurtigt: "Jag är kärringen mot strömmen".. och just då känns det nästan spännande att vara kvinnan som går mot strömmen! Lite kaxigt faktiskt!!
Ha det gott..varma kramar..
I den gången har man rusat varje dag till och från arbetsplatsen. Allt för att jaga minuter. Man lärde sig parera och hur man skulle springa för att hinna med. Jag saknar det inte men dras med så fort jag kommer till stan. Det är något visst med pulsen i storstaden.
Det intressanta är att man inte heller behöver förflytta sig särskilt långt för att allt ska kännas annorlunda. Att byta stadsdel kan räcka för att det ska kännas som om man är på äventyr.
Hur gick det då krockade du med mycket folk??
Ha det bäst..kramen
Dubbelörnen: Jag har tyvärr et aldeles för högt tempo hela tiden. Försöker sakta ner med begränsad framgång.
Paula: Synd att du inte gillade Diski. Men ibland är det inte läge. Hon kan kanske passa en annan gång.
Sylvia: Jag kanske hade gått åt fel håll även på andra sidan. Provade inte det. Men de flesta var nog påväg in till stan och inte som jag ut ifrån den. Fick faktiskt sittplats på pendeln.
Elisabeth: Ja det gör skillnad hur man tänker. jag blev lite mer paralyserad. Skulle kanske kaxat till mig och vässat armbågarna.
Nicoline: Trots att jag bor så nära city är jag sällan där och det är lite långsammare puls i Enskede i alla fall så där på morgonen. Den blir kanske snabbare och snabbare ju närmare city man kommer, pulsen alltså.
Nässelblom och Choklad: Det är verkligen spännande när man lyckas se på "sin" stad med andra ögon. man upptäcker nya saker och sånt är skoj.
NinnI: Nej jag krockade inte med en enda. Det var verkligen så att folkhavet delade sig när de kom till mig.
Man lär sig alltid ngt nytt...
Är förresten ett äventyr för mig också, att åka pendel. Händer ngn gång per år.
Kram:)
